Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef ännu större, då nian oförtöfvadt begynte befästa det samma
med murar af sten. Derjämte hade Kexholms eröfring äfven
den vigtiga följd, att det egentliga hjertat af Karelen derigenom
kom att tillhöra det linska området, ehuru naturligtvis striden
härom ännu fortgick. Det större kriget hade för öfrigt åter
dragit sig söder om Finska viken, och under loppet af år
1581 eröfrade De la Gardie och hans finska underfältherrar
Wesenberg, Lode, Leal, llapsal och hela Estland, samt i samma
följd Karva, Ivangorod, Jaama och Koporie. Det var till minne
af dessa segrar, som konungen gaf åt Finland titeln af
stor-furstendöme, 1581. Han skref sig nu: “med Guds nåde Sveriges,
Göthes och Yendes konung, storfurste till Finland, Karelen,
Ingermanland och Shelonski Pjätin i Ryssland, samt hertig
öfver Estland och Liffland.“ Detta var för att hämnas på
den öfvermodige Ivan, men i och med detsamma en
tillfredsställelse för Johans fåfänga, som gladde sig åt titelns
brokiga glans.
Äfven i Karelen hade striden pågått med häftighet. I
Februari hade befälhafvaren på Nyslott, Klas Hermansson
Fleming, tågat genom Kides, Pelkjärvi och Suistamo till Olonets,
som förhärjades ända till St. Alexanders kloster söder om
staden Olonets. Om sommaren åter gjordes från Kexholm ett tåg
sjöledes till sydöstra kusten af Ladoga, der Sermaks hamn
samt sju socknar härjades. Sättet att föra krig var på dessa
tider särdeles grymt; ty krigsbytet och det främmande landets
förhärjande var vanligen hufvudsaken. Likväl skonade de
finska fältherrarne vanligtvis qvinnor, barn och gubbar, och
dessutom förbjöd konungen vid dödsstraff att tillfoga skada åt
kyrkor eller prester och munkar. Helt annorlunda förforo
Rvssame, ej allenast i Estland och Finland, utan äfven i det
nyss förlorade Kexholms län, som de likväl ännu ville
åter-eröfra. Första försöket dertill skedde den 10 Augusti, då en
ansenlig fiendtlig styrka anlände direkte till Kexholms hamn.
Den blef genast tillbakaslagen -och dess anförare, Michael
Gorbow, togs till fånga. Denne, likasom äfven de senare
truppstyrkornas anförare, hade befallning af czaren att ödelägga hela
länet och föra innevånarne med qvinnor och barn till
Ryssland, samt döda en hvar, som ej godvilligt följde med. Under
loppet af sex månader gjorde Ryssarne 17 dylika härjningståg
till Kexholms län, och slottets fåtaliga besättning kunde ej
förhindra detta. Öfre Karelen åter, på andra sidan Pyhäjärvi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
