Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig bland Sigismunds anhängare, och å andra sidan åter
be-gynte den finska allmogen, som så länge varit förtrampad, att
åter gripa till vapen. Karl hade tågat till Helsingfors, der
han qvarstannade någon vecka i afvaktan på händelsernas
utgång i Åbo. På hans befallning afrättades emellertid på torget
i Åbo Salomon Me och sex andra fångar från Kastelholm, och
deras hufvuden uppsattes på Korpolaisberget till skräck för
besättningen på slottet. Likaså afrättades i Helsingfors några
män. Slutligen uppgaf besättningen, som ej mera såg någon
annan utväg, i slutet af September slottet åt de belägrande.
Nästan samtidigt blef äfven Viborgs öde afgjordt. Till denna
starka gränsfästning hade i sista stunden ankommit en liten
undsättningshär från Sigismund; men borgerskapet i sjelfva
staden lutade åt hertigens parti. Då nu Karl, som ankom
sjövägen från Helsingfors, hade landstigit utanför Viborg, intog
han med ringa möda både staden och slottet, den 22 och 23
September. Äfven på denna ort kräfde hertigens blodiga hämnd
sina offer. Befälhafvaren på slottet, Arvid Henriksson Tavasi
till Wesunda, hans son, Ivar Tavast, kufvaren af tavastländska
klubbekriget, samt Lars Martinsson Creutz till Sarflaks och
flere andra halshöggos vid Munkkällan bakom Pantsarlaks. De
öfriga fästningarna försökte ej ens göra motstånd, och
hertigen återvände nu till Åbo för att der anställa ordentlig
rättegång med de fångar, som ännu voro vid lif.
I kapitulationsvilkoren hade besättningen på Åbo slott
erhållit det löfte, att deras sak skulle afgöras endast inför riksens
ständer. Men tvertemot detta löfte tillät hertigen intet
upp-skof. Redan den 7 November satt på rådstugan i Åbo én
särskild domstol för att hålla dom Öfver Arvid .Stålarm och
alla med honom, hvilka beskyldes för att hafva burit afvog
sköld mot fosterlandet. De dömdes samtligen förlustige lif och
egendom. En dylik dom var väl öfverensstämmande med den
strängaste lags fordringar; men man måste medge, att
segervinnaren härvid hade bort öfva en ädel barmhertighet och
erinra sig, hvilken hård inre strid desse män äfven haft att
bestå emellan stridiga pligter. Dessa förmildrande
omständigheter tog hertig Karl likväl allsicke i betraktande, ty i haus
bröst herskade för tillfället ett osläckligt begär att hämnas.
Endast Stålarm och Axel Kurki, af hvilka man hoppades
erhålla närmare upplysningar om Sigismunds planer, skonades i
Dtgitir.cd by Mi c osett O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
