Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för närmare undersökningar och skickades såsom fångar
till Sverige. De öfrige afrättades på torget i Abo lördagen
den 10 November. Största medlidandet väckte den aflidne
marskens ende äkta son, friherre Johan Fleming, såväl för
sin ungdom som för sin skuldlöshct. Han hade strax efter
fadrens död begifvit sig till Polen och sedan åtföljt Sigismund
till Sverige, men nu i enskilda angelägenheter besökt Finland
och på de finska herrarnes böner qvarstannat för att dela
deras öde. Bland de öfriga afrättade voro de förnämsta:
marskens naturlige son Olof Klasson, ståthållaren på Tavastehus
Sten Fincke till Peipot, Hartille Henriksson till Wuolle, Michel
Paulsson Munck till Nuhiala, att ej nämna andra. Man bör
likväl komma ihog, att flere herrar, som dels varit mindre
hårdnackade i striden, dels i tid förstått mildra hertigens
vrede, fingo röna nåd och vänligt bemötande. Sålunda
und-slapp den gamle Götrik Fincke, likasom Boije, Wildeman och
Hornarne till Kankas, för billigt pris den hotande faran. Flere
af dem voro för tillfället på estländska sidan och öfverlemnade
i början af följande år detta landskap åt hertigen. Dessa
exempel förtjena omnämnas derför, att partihatet har försökt
utmåla hertigen som en hårdhjertad bödel, som endast af
blodtörst rasade mot Sveriges och Finlands adel. Men dervidlag
vitnar historien, att * Karl ofta förlåtit, ehuru han visserligen
sällan gjorde någon åtskilnad emellan de förbrytelser, som
blifvit begångna emot honom och staten. Med tiden lade sig
äfven hans vrede mot mången annan finsk herre, hvars öde
ännu ej var afgjordt. Sålunda försattes efter ett par år flere af
de finska fångarne på fri fot, nämligen alla de, som gifvit sig
vid Abo slotts första kapitulation, samt Axel Kurki och Arvid
Stålarm, hvilka sistnämnde redan många gånger stått på
af-rättsplatsen. Men ett oblidt öde förföljde allt fortfarande
Stålarm. Han blef år 1605 ånyo föremål för Karls misstankar,
dömdes ånyo till döden och fick för femte gången beträda
afrättsplatsen. Men då benådades han med lifstidsfängelse på
Gripsholms slott, hvarest han dog först i Maj 1620.
Ett par veckor efter blodsdomen i Abo återvände hertig Karl
till Sverige, .der mångens öde ännu väntade det slutliga
af-görandet. Ständerna sammankommo i Linköping och bland
dessa utsågs här en vidlyftig domstol för att undersöka alla
Sigismunds anhängares, och isynnerhet de fängslade riksrådens
Digitized hy M,cros l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
