Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 7. Karl IX:s regering och Jakob de la Gardie’s krig, 1600—1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kömmit tili Stockholm, förrän Karl IX slutade sitt verksamma
lif den 30 Oktober 1611.
Den unge 17-årige Gustaf 11 Adolf besteg nu sina fäders
tron, sedan hans kusin Johan förnyat sin förra afsägelse. Det’
är naturligt, att ryssarne, af omtanke för sin egen nationella
sjelfständighet, ej mera önskade se sjelfva svenske konungen
på czarernas tron; i dess ställe begärde de nu att få den
yngre brödren Karl Filip. Gustaf Adolf gaf efter någon tvekan
sitt samtycke dertill, och nu erkände hela norra Ryssland samt
till och med hufvudstaden Moskva den svenska prinsens
öfver-höghet. Men ehuru De la Gardie uppmanade till skyndsamhet,
fördröjdes Karl Filips afresa alltför länge; då han slutligen
inträffade, i Viborg på väg till Ryssland, hade förhållandena
redan hunnit förändra sig. Ryssarne hade nämligen kort förut
i Moskva valt åt sig en inhemsk czar, Michael Romanow,
från hvilken den nu varande regerande ätten i Ryssland och
Finland härstammar. Under tiden hade likväl herr Jakob
med utomordentlig skicklighet och ihärdighet upprätthållit
Sveriges öfvervälde i Novgorod, ehuru hans ställning var den
allra svåraste såväl för ryssarnes, som hans eget folks skull.
Krigsfolkets oregerlighet var fortfarande så stor, att en gång
till och med Westergöthlands rytteri gjorde myteri och på eget
bevåg lemnade Novgorod. Föröfrigt började krigets långvarighet
äfven uttrötta Finlands innevånare, hvilka oupphörligt fingo
sända krigsfolk och .proviant åt De la Gardie till Novgorod;
de trodde att skälet till hans dröjsmål derstädes ej var annat
än bristande företagsamhet och gjorde derför om den ryktbara
fältherren det spefulla epigrammet: Lähtee suvi, lähtee talvi,
vaan ei lähde Laiska Jaakko (bort går sommarn, bort går
vintern, aldrig går dock late Jakob). Men i sjelfva verket
var dock De la Gardie icke ’sysslolös, utan förvärfvade åt
Sverige den ena fästningen och staden efter den andra,
Nöte-borg, som Klas Slang till Mälkkilä en längre tid hade
belägrat, gaf sig om våren 1612, oeh innan samma års utgång
hade Evert Horn intagit Koporie, Jaama och Ivangorod. Dessa
hjeltebragder utfördes med ganska ringa medel, så att
befäl-hafvarne ofta nödgades uppoffra sina egna dyrbarheter till
krigsfolkets aflöning. Nästan endast Finlands förråder och
krigsmanskap stodo De la Gardie till buds; ty Sveriges krigshär
och tillgångar behöfdes för ögonblicket helt och hållet till de
Dig i !7.ed hy Microsq rO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
