Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 7. Karl IX:s regering och Jakob de la Gardie’s krig, 1600—1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
södra landskapens försvar. På detta håll gick kriget ganska
olyckligt. Danskarne hade intagit Kalmar och Elfsborg och
då slutligen freden slöts i Knäröd på nyåret 1613, måste
Sverige afstå från hela Ishafskusten i Norge, samt till lösen
för Elfsborg utfästa sig att betala en hel million
silfverriks-dalrar inom loppet af sex år. Detta var den ofördelaktigaste
fred, som Sverige någonsin slutit med sin södra granne. Efter
den sammas afslutande satte sig väl en afdelning af svenska
hären i rörelse till De la Gardies undsättning; men dessa lösa
skaror voro alls icke benägna att begifva sig till Ryssland,
utan uppehöllo sig långa tider i Finland, der de hårdt
betungade allmogen, till dess en stor del af dem slutligen på eget
bevåg återvände till Sverige.
Ställningen i Ryssland hade vid denna tid betydligt
förändrats. Alla partier började nu förena sig omkring den
nyvalde nationelle czaren, för att fördrifva såväl polackarne, som
svenskarne ur landet. Af denna orsak började äfven
inne-vånarne i Novgorod visa motsträfvighet mot herr Jakob; endast
denna utmärkte mans utomordentliga skicklighet och mildhet
förmådde ännu qvarhålla dem i lydnad, samtidigt som han
var tvungen att med vapenmagt strida mot moskoviterna, hvilka
framträngde till floden Msta, ej långt från Novgorod. De la
Gardies belägenhet syntes redan så betänklig, att konungen
befalde honom draga sig derifrån; ty för honom var, såsom
Gustaf Adolf skref, De la Gardies och Horns lif dyrbarare än
hela det stora Novgorod. Men De la Gardie slog ryssarne
vid Brunnits, och det -finska rytteriet förjagade fienden från
Novgorods omgifningar och framryckte ånyo djupt in i Tverska
guvernementet. Den unge konungen, som öfver Finland anländt
till Narva, för att lära sig krigskonsten under sina stora
fältherrars ledning, intog om hösten 1614 med Horns bistånd
Andowa, vid östra stranden af sjön Peipus. Följande sommar
begynte han likaså belägra Pskow, hvilket han likväl ej
lyckades intaga. Vid början af denna belägring (sista dagarne
af Juli 1615) inträffade den olyckan, att hjelten Evert Horn,
Finlands ryktbaraste man på denna tid, blef dödad af en
kanonkula. Han begrofs följande år under de af honom sjelf
eröfrade fanorna på Kankas gård, hvarvid hans store lärjunge
Gustaf Adolf sjelf var närvarande. Hans lik fördes sedan till
Åbo domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
