Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung och en af historiens utmärktaste personligheter. Vid
hans sida stod allt ifrån början såsom vän och rådgifvare den
faste och upplyste Axel Oxenstjerna, hvilken, sjelf ännu ganska
ung, varit utsedd till en bland Gustaf Adolfs förmyndare och
nu blef hans rikskansler. Dessa bägge män hafva gemensamt
lagt grunden till Sveriges magtperiod och särskildt hvad den
inre förvaltningens ordnande beträffar, bör kanslerns förtjenst
skattas högt. Denna del af Gustaf Adolfs regering skall nu
blifva föremål för vår undersökning och gå vi sålunda att kasta
en blick på Finlands sociala ställning vid tiden för freden i
Stolbova samt de förbättringar, konungen och hans minister
satte i verket.
Det är klart, att de missförhållanden i landets inre
förvaltning, dem Karl IX med så kraftig hand försökt afhjelpa,
ännu ej voro i grund utrotade. Tvertom hade det långvariga
krigstillståndet vid östra gränsen medfört nya lidanden, om
också de finska vapnens segertåg i. Ryssland befriade Finland
från de härjningar, som det under de förra krigstiderna så
ofta fått utstå. Det största plågoriset var landets eget
krigsfolk, som på sina marscher genom landet vanligen plundrade
« på det fräckaste sätt,’ så att den vid de allmänna stråkvägarne
bosatta allmogen ofta var i största nöd. Konungens eget
lif-regementé, hvilket efter danska krigets slut sändes genom
Finland till Ryssland, betedde sig under vägen nästan såsom om
det tågat genom ett fiendtligt land. I allmänhet var
soldaternas* sjelfsvåld så stort, att på många orter så i Sverige,
som Finland allmogen tvangs att med våld och i samlad styrka
försvara sin egendom. Då Evert Horns ryttare en gång drogo
genom Tavastland, uppstod i Tuulos emellan dem och allmogen
en blodig strid, och änriu efter ryska krigets slut hördes någon
gång hotelser om ett nytt klubbekrig. År 1020, då en trupp
Savolaks’ infanteri ankommit till Rautulampi för att efterspana
förrymda soldater, under hvilken förevändning många oskyldiga
blifvit grymt plågade och deras egendom plundrad, infunno sig
utskickade från bönderna med länsmannen i spetsen
hoslands-höfdingen öfver Tavastland och sade honom rent ut, att “här
i landet för mindre orsakers skull uppresning skett, och kunde
det också nu sammaledes tillgå, om ej sakerna stäldes på en
annan fot“. En ännu farligare följd af det långa
krigstillståndet var embctsmännens och adelns ånyo tilltagande godtycke.
Digitiz a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
