Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta bref erinra de om, hurusom de här vid den östra
gränsen i mannaminne varit betungade med mångahanda besvär;
likväl hadc de nu, ehuru årets afkastning varit myeket svag,
gifvit detta bidrag till krigsverket, och de hyste intet tvifvel,
att ju ständerna i Sverige skulle bifalla till samma skatt och
på detta sätt bidraga till hindrandet af iinnarnes betryck,
“alltid ihågkommandes“ — såsom orden lyda — “ej allenast
den gemensamma fara,- som hotar eder lika så väl som oss,
om det skulle gå oss illa, utan äfven det trogna och godvilliga
bistånd, som vi alltid eder, när så hafver omträngt, gjordt
hafve och äfven framdeles för kungl. maj:ts och
fäderneslandets väl gerna göra vele, efter vår yttersta förmåga, utan att
spara lif eller egendom.“ På detta bref ankommo sedan
yän-liga svar från Sveriges flesta landskap; det var likasom ett
förnyande af förbundet emellan Svenskar och Finnar. För
öfrigt är landtdagen i Helsingfors anmärkningsvärd derför, atf
det är den enda gång Finlands ständer under konungens
presidium trädt i spetsen för hela riket. Sjelfva rikskanslern,
Axel Oxenstjerna, var äfven närvarande vid detta tillfälle, på
samma gång i egenskap af konungens minister och finsk
adelsman; ty han hade år 1614 erhållit Kimito socken till
friherre-skap. Bland de öfriga närvarande märkas flere gamla bekanta,
såsom Finlands ärevördige biskop, Erik Korolainen, denJ gamle
fältherren Georg Boije, hvars långa lefnadserfarenhet gaf honom
ett högt värde i den unge konungens ögon, samt de ifrån
klubbekrigets tider ryktbare Axel Kurck och Götrik Fincke.
Bland adelns yngre ledamöter påträffades vidare namnen:
Fleming, Horn, Stålarm, Munk, Carpelan (Karpalainen) och
Stjern-kors. Men äfven ett ganska stort antal obekanta namn och
män börja redan förekomma, ett bevis på att Finlands
adelsstånd åter hade fått emottaga en mängd främmande element.
Likväl voro några af dessa otvifvelaktigt redan någorlunda
-naturaliserade i landet, t. ex. Johan Pontusson de la Gardie,
som var äldre broder till den ryktbare herr Jakob, och för
närvarande var landshöfding öfver Åbo län.
Förutom de egentliga landt dagsfrågorna förekom ännu en
mängd klagomål och petitioner från enskilda orter, som togos
i öfvervägande af konungen och ständerna. Derefter begaf
sig Gustaf Adolf till Åbo, der han dröjde hela tre månader
och under tiden som hastigast äfven besökte Björneborgs-trakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
