Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nästan lika stor. “Alltid hafva vi förnummit” — sade en
gång Axel Oxenstjerna — “att om Finland vore väl dirigeradt
och kunde engång komma i lag, så att hufvud, händer och
fotter motsvarade hvarandra, så skulle det i kraft, folk och
medel svara emot Sverige”. I sjelfva verket var likväl
Finland rikets svagare del, och dess förhållanden måste
naturligtvis förbättras efter Sveriges mönster.
Bland de vigtigaste förbättringsåtgärder, som vid denna
tid vidtogos, var rättegångsväsendets bringande i ett
fullständigare skick. Redan under de första åren af sin regering
(1614) hade Gustaf Adolf i Stockholm inrättat den första
Hofrätten, hvars ändamål i början var att motsvara de forna
“räfst- och rättaretingen“ eller, såsom man sade, “döma
kungs-dom“, ehuru institutionens lagliga magt sedermera inskränktes
sålunda, att dess domslut kunde underställas konungens och
riksrådets revision. Snart fann man; att denna “Svea hofrätt“
var alltför aliägsen, för att kunna leda och öfvervaka
rättstillståndet i Finland; till följd deraf inrättades nu år 1623 en
särskild hofrätt i Åbo stad, hvarest den samma redan samma
år den 31 Oktober höll sitt första sammanträde. Presidenten,
som alltid borde vara något riksråd, samt vice presidenten och
flere af assessorerna voro till en början svenskar; men några
finska ledamöter funnos äfven, t. ex. Herman Klasson Fleming
och Lars Carpelan, förutom några lagläsare från de finska
landsorterna. Den nya institutionens verksamhetsfält utvidgades
betydligt derigenom, att dess for&ta president, friherre Nils
Bjelke, samtidigt utnämdes till hela landets gubernator, eller
generalguvernör. Denne synes med kraft hafva vinnlagt sig
om förbättringen af rättstillståndet i landet, ty ännu efter
hundra år fick han det vackra vitnesbörd, att han i detta
land stäfjat allt öfvervåld. Detta uttryck bör naturligtvis
förstås sålunda, att i allmänhet inrättandet af Åbo hofrätt
småningom åstadkom en bättre lagskipning i landet, f isynnerhet
derigenom, att underrätterna kommo under en noggrannare
tillsyn. Sådant kunde dock ej uträttas med ett enda slag, och
Bjelke begynte alltför snart blifva trött vid sitt embete. Redan
efter ett år begärde han att slippa “från denna onda och
barbariska landsort, hvars egensinniga, onda befolkning allt
fortfarande vill hålla sig vid sina gamla oseder.“ Han
innehade såsom baroni Korpo socken i närheten af Åbo/men för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
