Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 5. En blick på det finska samhället vid midten af 17:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magt tryckte tungt på de öfriga samhällsklasserna, och
embets-männens oredlighet var allt ännu föremål för mycken klagan.
I Kexholms län, hvarest den svenska lagen ej var från äldre
tider rotfästad, försökte adeln en gång under Karl Gustafs
regering att få afskalfad den af bönder sammansatta nämnden
och i stället tvenne adliga bisittare tillsatta; men konungen
förkastade detta vådliga förslag. För öfrigt måste medges,
att genom Åbo hofrätts inflytande rättegångsväsendet redan
begynte komma på en bättre fot. Inom förvaltningen var
förhållandet sämre, dels till följd af den förvirring förläningarna
medförde, dels såsom en qvarlefva af forna tiders missbruk.
Kronans lägre tjenstemän voro ofta uselt folk och stodo i
sjelfva verket under en sådan tuktan, som ej gerna kunde
höja deras menniskovärde. Då landshöfdingen i Åbo, Melchior
von Falkenberg, en gång beklagade sig för Pehr Brahe öfver
sina fogdars oduglighet, sade han sig ämna straffa dem med
gatlopp eller annan skymflig behandlig, så att de hela sitt lif
skulle minnas sin ohörsamhet. På detta sätt behandlade
tjenstemän hämnades naturligtvis i sitt beteende mot allmogen sin
egen skymf; ej heller voro de högre tjenstemännen alltid fria
från oredlighet. I hvilken förvirring förvaltningen slutligen
hadc råkat finna vi bäst deraf, att riksskattmästaren år 1661
klagade för rådet, att han ej på tio år erhållit några
jorda-böcker från Finland. Men redan mycket tidigare hade
omständigheter kommit i dagen, hvilka ådagalägga, att isynnerhet
i landets östra delar tjenstemannasederna voro af värsta slag.
Vi vilja som bevis anföra Samuel Cröells ryktbara rättegång,
ehuru denna märkvärdiga mans sak ännu icke blifvit
fullständigt utredd. Förhållandet var som följer.
År 1646 hade Sveriges kammarkollegium sändt till
Savo-laks och Karelen en s. k. kammarfiskal, för att undersöka
uppbördsmännens embetsverksamhet. Denne man,, som hette
Samuel Cröell, en broder till den ofvannämnde Johan Cröell,
synes varit företagsam och kraftfull, men hade i sin egen
embetsmannaverksamhet förut flere gånger blifvit ertappad för
otillåtna handlingar; han hade t. ex. såsom landssekter i Viborgs
län gjort falska förteckningar öfver rekrytutskrifningen,
hvar-igenom några personer befriades från krigstjenst, och af denna
orsak hadc han blifvit dömd till döden år 1637, men undslapp
likVäl mot höga böter detta straff. Men nu, då han nio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
