Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådet var mera motsträfvig än medgörlig, och verkställandet
blef dag från dag allt svårare. Huru trögt denna sak bedrefs,
intygas bäst af den omständighet, att de till kronan återvunna
inkomsterna icke ett enda år betäckte omkostnaderna för
reduktionen. Derjämte fortsattes med förpantandet och
bortskänkandet af kronogods till enskilde. Flerfaldiga gånger
beslöts väl högtidligt, att inga sådana gåfvor framdeles finge
ske; men dylika beslut behöfde just derför så ofta förnyas,
att man beständigt bröt emot dem. Regeringen hade så
mycket svårare att afslå de ansökningar om dylika gåfvor,
hvilka oupphörligt under hvarjehanda förevändningar inlcmnades,
då dess egna medlemmar voro färdiga att taga sin del af det
gemensamma bytet. Om dessa angelägenheter pågingo
beständiga strider inom rådet. Den gamle Pehr Brahe var
för-läningsväsendets ifrigaste försvarare, påminnande om de gyllene
unionstiderna, Må enskilda adelsmän hade flere landskap under
sig. Han var för egen del en redlig och sveklös man, men
fullständigt fängslad inom sina aristokratiska tänkesätt.
Der-emot var rikskanslern De la Gardie af blott och bart
vankelmod. färdig att tillgripa hvilket medel som helst, hvarigenom
stundens behof och anspråk blefvo tillfredsstälda. Ibland
mot-partiet såg man flere finnar, såsom Georg Fleming, Hermans
broder, och hans slägting Erik Fleming, friherre till Lajus,
Lorentz Grmtz m. fl. Men öfver hufvud vexlade åsigterna
allt efter som enskildes intressen kommo i fråga och hela
regeringen drefs som en båt utan styre hit och dit.
Riks-dagarne 1664, 1668 och 1672 ådagalägga det allt mera växande
missnöjet från de lägre ståndens sida och den ständigt
tilltagande oenigheten inom adeln sjelf. Den lägre adeln började
allt häftigare förbittras öfver grefvarnes vidsträckta
företrädesrättigheter, och sinnena begynte småningom luta till det
kungliga enväldets förmon. Statsinkomsternas otillräcklighet och
hela förvaltningens usla tillstånd förebådade stora
omhvälf-ningar såsom oundvikliga. Det böriade redan förnimmas röster,
hvilka fordrade en ny, ännu grundligare reduktion, då den
förra ej medförde någon förbättring. Midt under denna
tilltagande förvirring mgicks ett förbund med Frankrike år 1672.
Detta lands hersklystne konung, Ludvig XIY, var för tillfället
beredd att göra sitt ryktbara anfall mot Nederländerna och
förstod att genom subsidier draga Sverige på sin sida. De la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
