Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skattmästare förordnat den obeveklige reduktionsmannen Herman
Fleming, hvilken nu, sedan freden blifvit sluten, fullständigt
kunde sätta i verket 1655 års riksdags beslut. Men dessa
bestämningar mötte genast efter konungens död ett häftigt
motstånd såväl inom rådet, som inom adeln i allmänhet. Riksdagen
i Göteborg var ännu samlad, och de lägre stånden understödde
testamentet. Men drotset Pehr Brahe, som nu både genom
sitt embete och det anseende, han åtnjöt, var den förnämsta i
rådet, blef det aristokratiska partiets ledare, motsättande sig i
synnerhet hertigens inträde i regeringen. Striden var
hårdnackad och man kunde éj annorlunda komma öfverens, än att
saken hänsköts till nästa riksdags afgörande, hvilken skulle
sammanträda i Stockholm om hösten 1660. Men då blef
bertigen fullständigt aflägsnad från regeringen och marskembetet.
En ännu anmärkningsvärdare afvikelse från testamentet gjordes
rörande finansernas förvaltning. Herman Flemings oböjliga
sinne, men ännu mer hans obevekliga reduktionsifver, var en
nagel i ögat för-adeln; detta stånd gjorde derför ett ihärdigt
motstånd mot hans inträde i regeringen, förebärande som orsak
hans höga ålder och sjuklighet. De öfriga stånden gynnade
väl Fleming, och isynnerhet inom presteståndet hade han stort
medhåll; biskop Terserus uttalade sålunda helt modigt, att
reduktionen var det ömma ställe, för hvars skull denne herre
ej kunde fördragas. Men det hjelpte ej. Fleming måste draga
sig tillbaka, och adeln hadc vid detta tillfälle bemägtigat sig
högsta afgörande magten i bredd med såväl de öfrige stånden,
som äfven sjélfva rådet. I 1634 års regeringsform gjordes
några förändringar, som gåfvo rådet ett större inflytande i
regeringens åtgöranden och åt ständerna den högsta
gransk-ningsrättigheten. Tiden emellan ständernas sammanträden
fast-stäldes till tre år; men alla utskottsmöten och alla
landskaps-möten förbjödos. Detta var sålunda den första uppränningen
till en grundlagsenlig regeringsform för Sverige. Men denna
gång blef likväl dess verkan alltför litet tillfredsställande.
Herman Flemings aflägsnande hadc afgjort reduktionens
öde för hela förmyndarregeringens tid. Till det yttre vidblcf
man visserligen 1655 års beslut, och de män, hvilka efter
hvarandra fingo öfvertaga vården om finanserna, försökte efter
bästa förmåga att bevaka kronans fördel såväl i detta, som
andra afseenden. Men pluraliteten såväl inom regeringen som
Digltiz d by Mltrosof l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
