Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östra grannriket Ryssland, som de svenska statsmännen van^
sig att alltför mycket ringakta, beredde sig som bäst till en
vidt-utseende kamp, för att göra ett slut på Sveriges öfvervälde i
norden. — Från detta ögonblick börjar nu Ryssland utöfva
■ett mägtigt inflytande på Finlands öden, och en blick på detta
rikes dåvarande utvecklingsgrad är derför i detta sammanhang
af nöden.
Det svaghetstillstånd, hvari vi sägo Ryssland sjunka vid
tiden för freden i Stolbova, hade derefter under tidernas lopp
förbättrats såväl i rikets inre som yttre förhållanden. Czarerna
Michael Romanow (1613—1645) och hans son Alexej (1645—
1676) hade båda varit dugliga regenter, som med god
framgång sträfvade att åstadkomma ordning i förvaltningen och
småningom återbringa de förlorade landskapen till riket.
Visserligen medförde Alexejs krig på Karl Gustafs tid i Finland och
Östersjöländerna inga fördelar. Men i dess ställe åter vans
från Polen flere landskap (Ukrän, Smolensk m. fl.), som förut
tillhört Ryssland. Alexejs äldsta son, czar Feodor (1676—
1682) förde Rysslands första krig med Turkiet och förtjenar
dessutom" omnämnas äfven derför, att han upphäfde adelns
X>rivilegier beträffande statsembetena och sålunda för de öfriga
samhällsklasserna öppnade vägen till en helsosam täflan. Efter
Feodors död öfvergick czarvärdigheten till hans broder, den
till kropp och själ svage Ivan, samt bådas halfbroder Peter,
som var endast på sitt 10-de år. Den sistnämndes moder,
Natalia Narischkin, var bestämd att sköta regeringen under
hans minderårighet; men Ivans äregiriga syster Sofia
uppeggade strelitserna, Rysslands dåvarande militärstånd, till uppror
och bemägtigade sig" med deras hjelp regeringen. Huru nu
den unge Peter tillbragte sin tid i byn Preobraschensk nära
Moskva, huru omkring honom samlade sig jämnåriga ynglingar,
hvilka den unge czaren och hans lärare, Lefort ifrån Genf,
öf\ade i krigiska lekar, och huru slutligen af leken blef allvar
och verklighet, då Peter år 1689 ryckte regeringstyglarne ur
sin halfsysters händer och sjelf öfvertog rikets styrelse — allt
detta hör till det ryska rikets dyrbaraste minnen. Den
regering, som nu begynte, har fört det ryska riket in på helt nya
utvecklingsvägar. Peters lifsuppgift var att utbilda sitt folks
seder och inrättningar efter det öfriga Europas mönster. Lefort
och skotten Gordon fingo i uppdrag att organisera armén; en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
