Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde en dylik expedition, som året förut och äfven eljes utsände
ströfkårer djupt in i det fiendtliga landet. Bristen på
stridskrafter ersattes till en del af partigängare från allmogen, hvilka
förökades af flyktingar, synnerligast från Ingermanland. Dessa,
som blifvit beröfvade hvarje annan utväg till lifvets uppehälle,
ströfvade nu kring sina förra hemorter och förstörde czarens
nya inrättningar i det eröfrade landet. Om sommaren 1706
råkade sjelfva Petersburg i stor fara, då den finska hären
gjorde sitt ijerde tåg till Nevan och denna gång äfven gick
öfver floden just samtidigt, som en krutexplosion hade förstört
hufvudfästningen i czarens stad. Men af en eller annan orsak
nödgades Maydell äfven nu draga sig tillbaka,’ och innan kort
behöfde redan Finlands egna gränser beskyddas.
Czaren hade nämligen efter Narvas eröfring dragit sin
hufvudstyrka till Lithauen och Kurland, der likväl Lewenhaupts
seger vid Gemauerthof (sommaren 1705) hindrade hans planer
emot Riga. Men nu ansåg han nödvändigt att genom något
verksamt medel skydda sin hufvudstad emot den finska sidan.
Fördenskull samlade han om hösten 1706 20,000 man vid
finska gränsen och begynte den 12 Oktober belägra Viborg.
Denna fordom så vigtiga gränsfästning hade under det sista
århundradet fått . förfalla, emedan Nöteborg och Nyenskans
syntes tillräckliga att försvara rikets gräns på detta håll. Först
då dessa utanverk voro förlorade och fienden hade fått fotfäste
vid Nevan, hade man på de sista åren begynt tänka på Viborgs
säkerhet, ehuru brist på medel likasom ock på goda
fortifika-tionsofficerare hindrat arbetets’ snabba fortskridande. Svenska
flottan, som just var i begrepp att afsegla till Karlskrona i
vinterqvarter, hann väl sända till stadens undsättning något
bröd, krut och bly; men för öfrigt var Maydell med vidpass
3,000 soldater helt och hållet lemnad åt sig sjelf. Likväl
hadc äfven czaren fått röna många motgångar. Han hade
uppslagit sitt läger på Tiika-ängen sydost om staden och
begynte draga sina belägringslinier från Revonhänta tvärs öfver
näset, med framgång tillbaka kastande finnarnes utfall. Men i
brist på fartyg kunde han ej öfverföra sina soldater till stadens
vestra sida, så att belägringen ej kunde bli fullständig;
der-jämte fördröjdes kanonernas ankomst länge genom menföret, och
de största kanonerna stannade dessutom vid Systerbäck. Den
23 Oktober begynte slutligen bombarderingen, och inom fyra
Fin,.nä, hittoria.Digitized b g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
