Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dygn inkastades 1,097 bomber i staden. Viborgs belägenhet
var i sanning högst betänklig, hvarför Maydell beslöt begifva
sig ut frän staden för att påskynda tillförseln af proviant och
manskap från landsbygderna, samt öfvcr\aka landets försvar, i
händelse Viborg skulle falla i fiendernas händer. Men strax
derpå upphäfdes belägringen och fienderna aftågade om natten
emot den 28 Oktober. Orsaken till detta hastiga uppbrott var
dels brist på proviant, emedan de finska partigängarne afskuro
hvarje tillförsel, dels äfven fruktan, att Maydell från
Kexholms-sidan skulle falla i de belägrandes rygg. Dessa
omständigheter samt den sena årstiden räddade denna gång Finlands
gamla gränsfästning, och man hade för närvarande äfven orsak
att hoppas, att czarcn för de följande åren skulle få annat att
tänka på, än Finlands eröfring. Men Maydell, som var
uttröttad af de svårigheter, krigföringen i dessa trakter så rikligen
erbjöd, anhöll om afsked från befälet, som nu uppdrogs åt
landshöfdingcn i Viborg, Georg Lybecker. Huru denna odugliga
man, som dock i en förvånansvärd grad åtnjöt konungens
förtroende, slutligen helt och hållet förderfvade krigets utgång
på detta håll, komma vi framdeles att få se. Men dessförinnan
måste vi som hastigast egna en blick åt Karls segertåg i
söder, hvilkas glans på denna tid för honom sjelf och den
öfriga verlden dolde hans rikes farliga belägenhet.
Svenska konungen hade strax från början fått i sitt
hufvud, att August ej allenast borde tvingas till fred och
förlikning, utan helt och hållet afsäga sig polska kronan. Strax
efter Thorns eröfring hade Karl derför försökt att gifva Polen
en ny konung; en del af polska adeln sammankallades till
Warscliau och Arvid Horn nödgade dem att afsätta August
och välja en polsk adelsman. Stanislaus Leczinski till konung
(sommaren 1704). Nu var det vigrigaste att få alla ständerna
att erkänna valet. Karl förde sin här till det aflägsna Galizien
och intog Lemberg. Samtidigt gjorde likväl August ett
oför.-modadt anfall emot Warschau, der den tappre Horn nödgades
gifva sig. Men Karl skyndade tillbaka från Galizien och
förjagade Augusts armé åter från Polen. Följande år verkstäldes
Stanislai kröning i Warscliau. August skickade 10,000 man
för att förhindra den samma; men finnen Karl Nieroht slog
dem-med 2,000 man utanför Warschau. I början af år 1706
gjorde Karl besvärliga marscher, i Polens östliga landskap,
Uigui^&a ÖV 7 rrt, os TI °
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
