Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo ett byte för fienderna. Efter denna skamfulla expedition
upphörde för lång tid alla krigsföretag i dessa trakter; ty
åfven czaren nödgades nu vända sin uppmärksamhet åt annat håll.
Kung Karl hadc med oböjlig envishet förkastat alla deras
råd, hvilka uppfordrade honom att skynda till sina egna hinders
försvar. I dess ställe vände han nu sin färd emot Ukrän,
hvarest kosackernas hetman Mazeppa hade lofvat med sina
stamförvandter göra uppror mot Ryssland. Den första följden
af denna konungens plan var den, att Lewenhaupt, som redan
med 11,000 man närmade sig genom Lithauen, icke mera hann
förena sig med den kungliga armön, utan föll ett byte för
fienden. Czaren sjelf upphann honom vid Llcsna (i sydost från
Mohilew), hvarest Lewenhaupt visserligen bestod en hård strid
den 29 September, men likväl tvangs att uppbränna sitt rika
bagage och med knapp nöd räddade en del af hären till
konungen. Men Karl trängde utan att bry sig härom längre
emot söder, ehuru fienden ödeläde allt landet i hans väg och
den af Mazeppa utlofvade hjelpen snart befans vara ytterst
obetydlig. Arméns lidanden stego till sin höjd, då vintern
1708—1709 medförde en oerhörd köld, så att många tusen
man fröso ihjel. Så fort det blef vår beslöt konungen, som
nu mera endast hade 18,000 man qvar, att begynna belägra
Pultava. Men czaren gick med en tre gånger så stor styrka
öfver Worskla, och den 28 Juni* 1709 stod slaget vid Pultava,
hvilket skulle blifva en vändpunkt i Sveriges historia. Konungen,
hvars ’fot blifvit sårad dagen förut, färdades i en hästbår midt
ibland sitt folk, men förmådde ej mera afvärja förderfvet från
sig och sina hjeltar. 1 drabbningen förlorades nära 3,000 man,
och den slagna hären nödgades längs Worsklas vestra strand
draga sig till Dnieper. Men här sluppo endast konungen sjelf
och en obetydlig del af hären öfver floden och flydde genom
stepperna till Turkiet. De qvarblifne, omkring 14,000 man
under Lcwenhaupts och Karl Gustaf Creutz’ befäl, kunde ej
mera räddas, utan gåfvo sig till fångar den 1 Jidi i
Pere-volotschna.
Dessa svåra motgångar neddrogo med ens de svenska
vapnen från den ärorika höjd, till hvilken de förra
hjelte-bragderna hade fört dem. Sverige hade med ett enda slag
* Enligt svenska kalendern. Enligt gamla stilen var det den 27 Jnni och
enligt nya stilen den 8 Jnli.
<g>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
