Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan bristen på manfolk så stor, att det blef omöjligt att
få regementena fulltaliga. Ett annat och lika stort hinder var
den allmänna fattigdomen, hvilken var en • följd deraf, att
förutom krigets utpressningar, flere år efter hvarandra gåfvo dålig
afkastning och dertill än år 1708 en svår missväxt inträffade.
Men det största hindret för en lycklig utgång var Lybeckers
oförmåga; ty derigenom förderfvades frukterna af de stora
ansträngningar, som nu gjordes. Om sommaren 1707 fingo
ryssarne tillfälle att förskingra en finsk styrka i Kyyrölä.
Följande vår, innan Ankarstjernas flotta hunnit intaga sin
vanliga ställning vid Retusaari, seglade amiral Apraxin med
sina lodjor till Borgå, som plundrades och brändes, emedan
stadsboerna ej erhöllo något understöd från armén. Men allra
sorgligast \ar det tåg,, hvarigenom Lybecker om hösten 1708
försökte hämnas dessa fiendernas ödeläggelser och i och med
det samma afvända czarens uppmärksamhet från svenska
hufvud-armén. Konung Karl hade vid denna tid fattat sitt olyckliga
beslut att från Polen intränga i Ryssland, för att sålunda
tvinga czaren till en liknande fréd, som nyligen August. I
denna afsigt hade han gått öfver Beresina ’och vid Holowtsin
(Juli 1708) slagit Menschikows armé. Samtidigt hade han
kallat Lewenhaupt till sig med den vid Riga stationerade
armén och gifvit Lybecker i uppdrag att intaga fästningarna i
Ingermanland. De sista dagarne i Augusti gick Lybecker i
sjelfva verket med 12,000 man lyckligen öfver Nevan och inlog
fästningen Tusina. Men en annan liten fästning vid mynningen
af Inkeri-ån var det honom omöjligt att intaga och ännu mindre
vågade han vända sig mot sjelfva Petersburg. Lidande stor
brist på lifsmedel, emedan fienden hade härjat landet vidt och
bredt, beslöt han slutligen tåga till vestra delen af
Ingermanland och der intaga slottet Koporie. Men ett bref från Apraxin,
hvilket med afsigt lemnades i händerna ■ på Lybecker, bragte
den svenska generalen på den tron, att fyratiotusen ryssar
voro i antågande. Skrämd häraf ilade han i språngmarsch
till kusten till Kolkanpää och • bönföll hos Ankarstjerna om att
blifva öfverförd till finska sidan. Trossen uppbrändes, ‘arméns
alla hästar, till ett antal af 5,000, dödades eller fingo
ben-senorna afskurna, och folket inskeppades och ankom till Björkö.
Men till följd af en uppkommande storm qvarblefvo 800 sachsare
under löjtnant Hans Boijes befäl i Kolkanpää, der de strax
Digitized oy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
