Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manskapet, hade en här af 13,000 man, så syntes det i
sanning ej vara omöjligt att fördrifva fienden från landet. Men
i sin olyckliga obeslutsamhct drog Lybecker fram och åter
emellan Mäntsälä, Orimattila, Mörskom och Lappträsk, och
vågade ej företaga någonting af betydenhet. Czaren hade
under tiden återvändt till St. Petersburg, och den ryska hären
hade uppslagit ett befäst läger på en ö i Perno-viken emellan
Forsby och Tervik, der den skulle invänta det från Yiborg
anryckande kavalleriet. Denna förstärkning, bestående af vid
pass 8,000 ryttare, skulle lätt kunnat kastas tillbaka vid
Kym-mene-elf, innan de hunnit förena sig med hufvudstyrkan, och
Armfelt begärde att för detta ändamål få marschera till Pyttis.
Om denna plan hade vunnit öfverbefälhafvarens samtycke, så
skulle det ryska lägret råkat i stort trångmål; ty svenska
flottan under vice amiral Lilljes befäl var nu ändtligen i
anryckande och skulle kunnat från sjösidan instänga det fiendtliga
lägret, samtidigt som Lybeckers armé från "landsidan gjorde
sitt anfall. Men Lybecker kunde ej bevekas att ingå på
denna förståndiga plan, utan lät de fiendtliga afdelningarna
förena sig och retirerade till Borgå. Då nu ryssarne, 20,000
man starka, följde hans spår, drog han sig ånyo från kusten
inåt landet, hvarvid ryska hären marscherade till Helsingfors
och derstädes på stadens ruiner uppförde befästningar. På
detta sätt hade czaren slutligen fått fotfäste äfven på vestra
sidan om Kymmene-elf och hela landets eröfring var ej mera
aflägsen. “Stora ofreden“ begynte likt en härjande brand
utbreda sig öfver Finlands alla bygder.
Samtidigt mötte tre svenska fartyg den stora ryska flottan
emellan Högland och Pellinge öar och bestod en lycklig
drabbning. Men händelserna till lands tvungo Lillje att draga sig
tillbaka till Ekenäs trakten, och de ryska galérerna kunde
således åter framrycka i den inre skärgården. I början af
Augusti kom czaren till Helsingfors, der han besigtigade
befästningsverken och emottog en dansk ambassadör. Härifrån
ryckte nu ryska hären emot Åbo. Lybecker hade dragit sig
tillbaka till Tavastehus och skickade endast rytteriet under
Armfelts befäl genom Nurmijärvi och Loppis till \\ ichtis och
Lojo för att förhindra fiendens plundringar. Men äfven
härifrån måste Armfelt retirera till Somero. Hela Nyland var
sålunda i fiendernas våld, och vägen till Åbo stod dem öppen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
