Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ryckt landsmän från landsmän, och en lång tid fick
förlida, innan de åter genom nya förhållanden blefvo förenade.
Äfven en stor del af borgerskapet samt delvis äfven
bönderna hade varit på flykt till andra sidan hafvet och
skyndade nu hem igen. De möttes af en bedröflig syn: deras
hus voro brända, åkrarne igenvuxna och deras tillhörighet ofta
i andras värjo. Hela Åland hade i många år varit öde; först
år 1722 begynte befolkningen återkomma. När då om
sommaren gudstjenst första gången hölls i Saltviks kyrka, flög der
upp en orrhöna med sina ungar, som hade haft sitt bo i
Herrens ödelagda tempel. I allmänhet hunno ej flertalet af
flyktingarne återvända förrän 1723 eller till och med året
derpå. Deras belägenhet var vanligen högst usel. Om de
äfven hade hopskrapat några penningar för flykten, så hade
dessa antingen åtgått till uppehället eller, förlorats genom
Karl Xn:s mynttecken, hvilka ej hade något värde. Ännu
bedröfligare var förhållandet med de från Ryssland frigifne
fångarne, hvilka i stora hopar af män, qvinnor och barn med
landshöfdingarnes hjelp förpassades till sina hemorter. Deras
öde var kanske lättast, hvilka qvarstannat i sina hem och
lyckligt genomgått de svåra tiderna. Nu fingo vänner och
anförvandter åter träffas, och månget lidande blef glömdt, då
hemmets välbekanta, kära husgudar åter emottogo de
kringirrande i sitt sköte. Men ganska många voro de, som hade
försvunnit i obekanta öden, och mången saknade sina närmaste,
föräldrar sina barn, makar sina makar. På styrelsens
befallning upprättade presterskapet förteckningar öfver alla till
Ryssland bortförda barn, och svenska ministern i St. Petersburg
gjorde allt sitt bästa, för att återföra de förlorade; men detta
kunde ej alltid lyckas honom. Det är ej nu mera möjligt att
uppgöra någon noggrann förteckning öfver alla de förluster i
folk och egendom, Finland genom stora ofreden fått vidkännas;
men af enskilda exempel kunna vi sluta till förlusternas storlek.
I Österbotten, hvarest kriget hade rasat häftigast, anslogs de
genom död och fångenskap förlorade till 8,000; men antalet
af dem, som dogo af hunger och elände, kunde ej bestämmas.
Genom ungefärlig beräkning har man kommit till den slutsats,
att vid freden hela innevånaretalet i svenska Finland ej
uppgått till mer än 200,000 eller 250,000 personer, och såsom
säkert kunna vi antaga att befolkningen minskats till åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
