Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälften emot livad den 25 år tidigare på samma område
uppgått till. I Österbotten voro nära 2,000 gårdar antingen
öde eller så förfallna, att de ej utan efterskänkning af
skatterna kunde repa sig. I Åbo och Björneborgs län räknades
(Aland oräknadt) 1,157 öde gårdar, 4,074 utarmade och
förfallna, 2,981 mindre bemedlade och endast 854 fullständigt
vid magt hållna. Dessa förhållanden vunno ingen förbättring
under de första åren; ty 1722 inträffade svår missväxt till
följd af för mycken nederbörd, och äfven följande årets skörd
var mycket ringa. Allt slags brist gjorde odlingen dubbelt
svår. Styrelsen nödgades införskrifva spannmål, isynnerhet till
utsäde, och äfven hästar ansågs nödvändigt att inhemta från
Skåne: det fans nämligen så litet dragare, att man
mångenstädes var tvungen att bruka sin åker med spade. Handeln
och industrien voro ej på bättre fot än jordbruket. De
österbottniska städernas sammanlagda förluster genom stora ofreden
ansågos utgöra 900,000 daler kopparmynt (eller 560,000 mark
nu gällande finskt mynt), och Åbo ensamt hade otvifvelaktigt
lidit än större förluster. Flere jernbruk voro förfallna, och
nästan alla sågar, tegelbruk och kalkugnar förstörda. Till och
med tjärubränningen, denna Finlands uråldriga industri, hade
råkat på förfall, dels af den orsak, att ryssarne hade förstört
skogarne, men än mer derför, att de, som idkat denna
näringsgren, hade utdött. .
Äfven hufvuddelen af det svenska riket hade af det
långa kriget’ lidit mycket i anseende till
förmögenhetsförhållandena, och derför kunde ej regeringens omsorg och krafter
räcka till att i så rikt mått bispringa Finland, som detta
lands utomordentliga hjelplöshet skulle erfordrat. Men
tidsandan i Europa hade öfver hufvud nyligen begynt ifra för
ekonomisk förkofran, och äfven i Sverige företer det tidskifte,
som nu börjar, tvenne hufvudriktningar, hvilka båda stodo i
innerlig gemenskap med hvarandra. Genom den nya
regeringsformen, som gjorde slut på det kungliga enväldet och lemnade
hela magten i händerna på ståndens representanter, skulle åt
nationens medlemmar beredas det tillfälle till allsidig ekonomisk
förkofran, som allena kunde framkalla ett allmänt välstånd. Å
andra sidan" begagnades denna ekonomiska förkofran
hufvud-sakligen såsom ett medel för politiken och afsäg såväl frihetens
värnande i landet, som ock rikets tryggande gentemot utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
