Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande åren utförde de båda kommissionerna sitt varf,
besökande i hvarje län socken efter socken och, med biträde af
en af medlemmar från alla fyra stånden sammansatt nämnd,
granskande såväl innevånarnes enskilda klagomål, som hvarje
orts allmänna tillstånd. Att otaliga smärre missförhållanden
på detta sätt afhjelptes, är sjelffallet. Men derjämte fick
regeringen äfven härigenom med verkligheten öfverenstämmande
underrättelser om landets tillstånd och behof, isynnerhet i
af-seende å näringarna och handeln, och kunde med ledning deraf
vidtaga sina åtgärder. Af kommissionernas berättelser framgår,
att en början till industri redan begynt uppstå, hufvudsakligen
med tillhjelp af kapitaler från Stockholm. Flere vattensågar
vid Kymmene-elfs mynning äfvensom annorstädes, samt några
vädersågar efter holländsk modell omnämnas redan, och
Fagerviks jernbruk hade nyligen satts i gång af en köpman från
Stockholm, vid namn Michael Hising. Bland de få
industrigrenar, som återstodo sedan förr, var linneväfveriet i Borgå,
hvarest fans vid pass 30 manliga väfvare. I norra Savolaks
och Karelen tillverkade ännu allmogen sjelf tackjern af
sjömalm. För de sistnämnda landskapen medförde den nya
riksgränsen många svårigheter, då såväl Ladoga-kusten som Viborgs
stad, medelpunkten för deras förra handel, hade kommit under
ett främmande rike. Begeringen försökte derför leda
upplandets handel genom Willmanstrand till Wekkelaks; man hade
börjat förse båda dessa orter med befästningar och åt
Wekkelaks gafs Viborgs förra rang och stapelrätt, samt till
konungens ära namnet “Fredrikshamn11 (finska Hamina). Men denna
nya anläggning förmådde endast bristfälligt tillfredsställa det
vidsträckta inre landets handelsbehof.
I allmänhet voro likväl icke denna tids förordningar och
inrättningar i afseende å handeln och industrien, om de också
afsågo rikets ekonomiska förkofran, synnerligen förmonliga för
Finland. I Sverige bemödade man sig på allt sätt att
befordra en högre fabriksverksamhet, hvartill den företagsamme
Jonas Alströmer i Alingsås lade en vacker grund genom från
England införskrifna maskiner och industriella inrättningar. Till
förmon för dessa bemödanden faststäldes en hög skyddstull för
utländska Öfverflödsartiklar, hvarjämte ständerna vid 1726—1727
års riksdag åtogo sig en särskild personel bevillning till
fabriksverksamhetens uppmuntrande. Men de hjelpmedel, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
