Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sätt samlades öfver hela riket, användes uteslutande till
den svenska industriens.nytta, och Finland fick ej i detta
af-seende röna någon uppmuntran. Beträffande handeln är att
märka, att den forna trångbröstade uppfattningen om
nödvändigheten af näringarnas ledande genom mångahanda
begränsningar och förbud ännu var i full kraft. Landthandeln
förhindrades till städernas fördel, och bland städerna åter åtnjöt
endast ett ringa antal stapelrätt, anseende de öfriga såsom
lydande under sig. Vid 1719 års riksdag, då Finland ännu
var i ryssarnes våld och flertalet af de österbottniska borgarne
stadda på flykt i Sverige, petitionerades derom, att Vasa och
Uleåborg skulle få utan inskränkning drifva handel åtminstone
på alla rikets egna sjöstäder; men utslaget lydde, att man skulle
förblifva vid 1617 års handelsstadga och de nämnda städernas
handel således inskränkas till Stockholm, Åbo och Gefle. Efter
freden tillvällade sig Stockholm nästan uteslutande den finska
handeln, ty Åbo, som med svårighet återhemtade sig efter
stora ofredens hemsökelser, åtnjöt äfven eljes ej från
regeringens sida samma beskydd, som rikets hufvudstad. Sålunda
gjorde man t. ex. till Stockholms lörmon afvikelser från de
stränga förordningar, som förbjödo allmogens sjöfart. Den
finska kustbefolkningen erhöll nämligen tillstånd att begagna
sig af sin forna seglationsrättighet, så att de på detta sätt
fingo med förbigående af landets egna städer föra sina
varoitin Stockholm. I och för den utländska handeln utfärdades
år 1724 det s. k. Produktplakatet, som i öfverénsstämmelse
med den engelska unavigationsaktenu förbjöd utländska fartyg
att till riket införa andra varor än deras egna länders
produkter. Afsigten härmed var- att upplifva landets egen sjöfart;
men i Finland voro stapelstäderna ännu alltför fattiga, för att
de med egna skepp skulle kunnat fylla behofvet, och följden
blef bland annat den, att saltpriset i Finland oproportionerligt
stegrades. Men det förnämsta hindret för Finlands
handelsrörelse var den i landet herskande penningebristen och folkets
allmänna fattigdom. Lefnadsbehofven hade inskränkt sig till
det oundgängligaste, och de nödvändighetsartiklar den finska
bonden köpte af borgaren, blefvo sällan betalade med penningar,
utan .det vanligaste var, att bonden om hösten tog sina behof
på kredit ifrån staden och sedan med vinterföret hemtade sina
landtmannavaror i betalning. Underrättelserna från denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
