Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjelser i detta hänseende voro de mest frisinnade. Sjelf hade
han under slutet af krigstiden blifvit bekant med och fattat
ett stort behag för de svenska lagarne och institutionerna, så
att han till och med försökte tillämpa dem i sitt eget rike.
Det var således naturligt, att i den eröfrade finskå landsdelen
den gamla landslagen samt de flesta andra svenska förordningar
bibehöllos vid magt, hvarjämte rättegångsväsendet och
förvaltningen ordnades nästan i öfverensstämmelse med det gamla,
ehuru naturligtvis den högsta ledningen tillföll de centrala
embetsverken i St. Petersburg, Justitiekollegium, Dirigerande
Senaten och Ministeriet. En sådan undantagsställning i
förhållande till det öfriga riket skulle otvifvelaktigt under tidernas
lopp varit omöjlig att bibehålla, om ej ryska Finlands
förvaltning i många afseenden hade varit förenad med de estländska
och liffländska förhållandena, hvilka åtminstone icke kunde
sammansmältas med de ryska formerna. En följd af denna
gemenskap var för öfrigt den egendomliga omständighet, att
tyskan äfven i Viborgs distrikt blef kurialspråket, hvarjämte
äfven svenskan ännu bibehölls på de lägre embetsområdena.
För det finska språket lemnades naturligtvis icke desto större
rum här än i svenska Finland, och det fans ej ens det minsta
hopp, att denna fåtaliga befolkning skulle kunna förskaffa åt
sitt nationella språk något anseende eller några förmoner.
Man bör ihogkomma, att föreningen med det ryska
kejsardömet hadc beröfvat dessa trakter alla politiska
rättigheter, nämligen ständerrepresentationen och
sjelfbeskattnings-rätten. Kejsardömets regenter voro sjelfherskare i ännu
vidsträcktare bemärkelse, än de svenska konungarne eft:r
reduktionen, och befolkningen hade intet ordnadt tillträde till regeringen
för sina böner eller klagomål. Sjelfva ständerna hade nästan
helt och hållet upphört att existera. Nästan alla traktens
adelsmän hade qvarstannat i svensk tjenst. Presterskapet
arbetade fortfarande med, samma berömvärda nit för folkets
andliga undervisning, men hade för öfrigt förlorat allt sitt
inflytande i verldsliga saker. Viborg, landskapets enda större
stad, hade från en medelpunkt för en vidsträckt landsdels hela
handel blifvit förvandlad till en rysk gränsfästning, hvars
borgerskap allt mer och mer uppblandades med främmande
element. Slutligen hade väl allmogen fått bibehålla sin frihet
och åtnjöt i någon mon lagens skydd liksom förut, i alla fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
