Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—1738, och Hattarnes krigsplaner, 1738—1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raro värf att fylla, som på samma gång den nya
regeringsformen borde skyddas såväl emot konungainagtens inkräktningar,
som emot utländska magters inflytande. Den skicklighet och
lycka, hvarmed statsskeppet fördes emellan dessa klippor under
nära tvenne årtionden, bör i främsta rummet räknas den man
till förtjenst, som i egenskap af kanslipresident ledde den
utländska politiken och på samma gång utöfvade ett mägtigt
inflytande älven på andra områden af regeringen: den finska
statsmannen, grefve Arvid Bernhard Horn. Samma parti,
som efter Karl XII:s död velat hafva hertig Karl Fredrik af
Holstein på tronen, hoppades allt ännu att få honom till
tron-arfvinge och erhöll häri ett kraftigt understöd från ryska
hofvet. Äfven Horn hade å sin sida i början gynnat hertigens
anspråk, isynnerhet då konung Fredriks envåldsplaner begynte
framkalla bekymmer hos alla frihetens vänner. Med Ryssland
lefde man i sjelfva verket på denna tid i god sämja och år
1724 afslöts en särskild traktat mellan dessa bägge riken i
den höga norden. Men då år 1725 den ryska kejsarinnan
visade benägenhet att med vapenmagt befordra sin mågs sak,
drog sig Horn helt och hållet bort från det holsteinska partiet
och sökte nya bundsförvandter till Sveriges beskydd. Vid
denna tid hade de europeiska magterna söndrat sig till tvenne
förbund. Förbundet i Wien hade för ett ögonblick förenat
Spaniens och Österrikes hof i och för gemensamma planer, och
till dessa sällade sig nu Ryssland och fordrade, att äfven
Sverige skulle följa samma politik. Men samtidigt hade
Frankrike och England ingått ett motförbund i Hannover och
inbjödo äfven Sverige att deltaga i det samma. Detta senare
förslag segrade vid 1726 års riksdag, och sålunda hade riket
åter erhållit en tryggad ställning gentemot sin östra granne.
Härefter förlorade det holsteinska partiet sin betydelse och
Horn kunde nu i flere års tid herska i lugn. Han fick vid
1731 års riksdag, likasom äfven vid de föregående, de flesta
rösterna till landtmarskalksvärdigheten, och vänner likasom
fiender prisade hans lugna och visa uppträdande.
Men snart mörknade åter den politiska horisonten. Då
konung August II i Polen hade dött är 1733, uppkom ett
europeiskt krig om den lediga tronen. Den gamle Stanislaus
Leczinski, som för tillfallet uppehöll sig i Frankrike, hvars
konung var förmäld med hans dotter, skyndade tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
