Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—1738, och Hattarnes krigsplaner, 1738—1741 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt Karelen enligt gränsen från år 1700. Slutligen innehöll
X:o 3 en bestämning om hvad som skulle göras, om
“tvert-emot all sannolikhet^ den svenska armén skulle komma att
lida ett svårare nederlag; då vore nämligen ej annat råd, än
att vid fredsslutet nöja sig med det, som i den första punkten
var preliminärt faststäldt. Alla dessa tillägg förseglades och
skulle först vid behof öppnas.
På detta sätt hade nu Hattarne uppnått målet för sina
sträfvanden och tvillade ej det minsta, att en ny tid af ära
och magt hade uppgått för Sverige. På hvad sätt de i sjelfva
kriget förstodo att förverkliga dessa vidtutseende planer, skola
vi snart af händelsernas gång få erfara.
3. Hattarnes kris 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland
1742—1743.
Ehuru man redan på tredje året hade hotat med krig,
så voro dock krigsrustningarna vid fredsbrottet på långt när
icke fullständiga. Finlands egen indelta militär utgjorde
inemot 10,000 man, och dertill hade omkring 7,500 man svenskt
krigsfolk de föregående åren blifvit öfverförda till Finland.
Men bristen på lifsmedel’ hade gjort det omöjligt att i tid
samla ens denna styrka vid gränsen, så att regementena först
i medlet af Augusti, d. v. s. vidpass tre veckor efter
krigsförklaringen småningom begynte anlända till sina positioner.
Öfverbefälhafvaren, Karl Emil Lewenhaapt, dröjde allt ännu i
Stockholm till töljd af sitt landtmarskalksuppdrag, och högsta
befälet var derför öfverlemnadt åt en interims-chef, Henrik
Magnus von Buddenbrock, hvilken äfven tillhörde Hattarnes
parti. Ändamålet med detta krig var eröfring, och det hade
derför varit naturligast, att den svenska armén genast skulle
tågat öfver gränsen emot Viborg och St. Petersburg. Men
under nu varande omständigheter kunde man ej tänka på
något annat än gränsens försvar, till dess en större och bättre
utrustad armé hunnit blifva samlad. Buddenbrock inrättade
derför tvenne läger, för att bevaka de båda från ryska sidan
ledande allmänna landsvägarne: det ena i Myllykylä by, ett
Digntized <1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
