Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—1738, och Hattarnes krigsplaner, 1738—1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock tvinga de andra magterna att skynda till bistånd.
Rer-efter fordrade man äfven rådets utlåtande. Förgäfves försökte
Åkerhjelrn med klara skäl ådagalägga, att Sveriges egna
tillgångar voro alltför otillräckliga till en ordentlig krigföring,
och att de öfriga gynnsamma omständigheterna, som togos
med i beräkningen, voro af den allra osäkraste beskaffenhet.
Hattarn inom rådet lockade den svage och i njutningar
för-sjunkne konung Fredrik på sin sida och erhöllo sålunda äfven
här pluralitet. ]STu hänsköts till ständerna ett förslag, att
Sekreta-utskottet, förstärkt med 25 medlemmar ur bondeståndet,
skulle få full myndighet att skrida “till verkligheter“, om man
nämligen skulle finna att “rikets trygghet och välfärd, heder
och uppkomst“ så fordrade. Inom en half timme hade alla
stånden i största hast bifallit dertill, och ännu samma dag,
den 21 Juli 1741, fick man beslutet om krig afgjordt inom
Sekreta-utskottet. Ännu i sista stunden hade röster höjt sig,
hvilka uppmanade till sans och derjämte påminde om Finlands
beklagansvärda belägenhet, om det nu skulle falla ett offer för
kriget. Men Lewenhaupt försäkrade, att Finland ej kunde
hafva annat än fördel deraf, alldenstund genom krigshären
penningar och lifsmedel skulle strömma till landet. Sålunda
åstadkome man inom utskottet ett nästan enhälligt beslut, och
en vecka senare, den 28 Juli, blef kriget högtidligen förklaradt.
Förrän ständerna härefter åtskildes, öfverlemnades åt en
särskild nämnd af Sekreta-utskottet (i hvilken likväl icke satt
en enda finne) tili slutligt uppdrag att uppsätta de
instruktioner, hvilka regeringen borde följa i afseende å fredsvilkoren.
Dessa sekreta-tillägg ådagalägga bäst, till hvilken öfvermodig
dårskap Hattarnes förhoppningar hade vuxit. N:o 1 bestämde,
att om Ryssland begärde fred, så skulle det samma för
erhållande af \apenhvila genast före underhandlingarnas början
af-träda “hela Karelen, Kexholm, Viborg, St. Petersburg,
Nöteborg och Kronstadt samt hela Nevafloden“, och vid fredsslutet
skulle derutöfver fordras Estland och Liffland med öame samt
Ladogasjön, hvarifrån gränsen skulle dragas längs Swirr och
Onega till Hvita hafvet. N:o 2 faststälde, att om någon
olycka skulle hota de svenska vapnen, eller grannrikenas afund
förhindra deras framgång, skulle man visserligen qvarstå vid
den förra delen af vilkoren, men sedan vid fredsslutet nöja
sig med endast Ösel och Dagö, Estland och Ingermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
