Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hade bygt krigets framgang, hade fullständigt slagit felt.
Tillgångarne voro uttömda och folkets ovilja bröt till och med
i sjelfva Sverige ofta ut i öppet motstånd, så att t. ex. de
till Finland beordrade rekryterna från Dalarne med våld måste
föras till skeppen. Då man derjämte fann det vara omöjligt
att få fred på något så när ens de vilkor, den senaste
riksdags Sekreta-utskott hade faststält, så återstod intet annat för
rådet, än att åter sammankalla ständerna. Beslutet härom
fattades i medlet af Maj och riksdagen skulle öppnas den 20
Augusti. Men äfven denna omständighet, så nödvändig den
samma än var, ökade den i hären rådande oredan. Partisinnet
vaknade nämligen åter till nytt lif, och den skugga af disciplin
som hittills blifvit upprätthållen, försvann nu nästan helt och
hållet. Öfverbefälhafvarens ställning var i sanning
beklagansvärd. De underordnades halsstarrighet och den af regeringen
visade misstro, som gick så långt, att befälet på flottan
genom särskilda order befriades från att lyda Lewenhaupts
befallningar, hämmade alla hans åtgärder och gjorde hvarje
plan omöjlig att utföras. Sålunda förkunnade alla förebud,
att man ej ens detta år kunde vänta några lysande
krigs-bedrifter. I början af Juni sammankallades regementena.
Men den enda fråga, som nu mera kunde förekomma, var
huru man på bästa sätt kunde försvara sina egna gränser för
fienderna. ’ _
Den 13 Juni tågade ryssame öfver gränsen med en armé
om 22,000 man under De Lacy och Keith. Den arrné,
Lewen-haupt kunde förfoga öfver, säges utgjort omkring 14,000 man,
hvaraf de svenska regementena voro samlade vid
Kymmene-gård och finnarne nära Fredrikshamn. Den svenska härens
ställning var på intet sätt dålig, och flottan betäckte likasom
föregående år hafssidan. Fredrikshamn^ ehuru något skralt i
anseende till sina fästningsverk, gaf likväl stöd åt arméns
rörelser och var ett säkert förvaringsställe för allehanda
förnödenheter. Slutligen erbjödo passen vid Mäntylahti, ett
stycke-fram på vägen till Viborg, en fast position, hvarest äfven en
mindre truppstyrka kunde hindra fiendens framryckande. Till
detta pass sändes öfverste Fröberg med 2,000 man, och stället
befästades ytterligare med förhuggningar. Deremot leipnades
likväl den öfre vägen utan försvar, så att först vid
Kymmene-elfs Öfre färjställe, vid Keltis och Anjala, funnos vaktposter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
