Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid, likaså mildt och vänligt, som minnena från stora ofreden
äro upprörande och grymma. Det är väl möjligt, att
skuggorna från det förra tidskiftet i någon mon hafva förökat
de ljusa sidorna af det senare. Men att det nyss uttalade
berömmet éj är ogrundadt, skall bäst framgå ur en kort blick
på Finlands förvaltning efter eröfringen.
Till allra först nedsatte sig det främmande herraväldet i
Savolaks, dit redan i början af Augusti sändes en
förvaltnings-embetsman och en prest från Viborg, för att taga trohetsed
af befolkningen. I samma mon som de ryska vapnen framrykte,
vidtog man äfven i de vestliga landskapen samma
försigtighets-mått. Landets förre högre embetsmän och äfven en mängd
öfrige ståndspersoner hade begifvit sig bort till Sverige,
hvar-jämte flere rest dit äfven för riksdagens skull, som just vid
denna tid öppnades. Men flykten var långt ifrån allmän, och
ett skildt beslut af konungen från den 12 Augusti befalte
presterskapet att förblifva på sina platser och vårda
församlingarna. Krigets oförmodade och hastiga utgång gaf ej heller
stort tillfälle till flykt. Då de ryska generalerna utanför
Helsingfors fingo kunskap om, att en myckenhet folk ifrån Åbo
var i beråd att begifva sig öfver till Sverige, sändes dit ett
par kompanier dragoner, hvilka hunno fram om söndagen den
29 Augusti, just då klockorna ringde samman till aftonsång.
Någon gudstjenst blef denna gång ’ej af, utan befolkningen
kallades till rådstugan, der kejsarinnans manifest upplästes och
trohetseden togs. Något mer än en vecka senare, den 7 Sept.,
inträffade der general Keith och med honom generalerna von
Stoffeln och Bruce med en större afdelning dragoner.
Hof-rättens och de flesta af universitetets medlemmar voro redan
borta; men finska församlingens kyrkoherde, professor Johan
Wallenius, och med honom presterskapet och magistraten gingo
de kommande till mötes till Pemar. I Finlands gamla
hufvud-stad tog nu general Keith tills vidare landets styrelse om händer
och begynte åter ordna de skingrade embetsverken. Deremot
förblef det högsta militärbefälet i början i Helsingfors, och då
fältmarskalk de Lacy efter någon tid återvände till St.
Petersburg, blef Alexander Rumantsoff högsta befälhafvare i Finland.
För landets fattigdoms skull fördes de flesta trupperna till
vintern tillbaka till Ryssland, så att i Finland ej qvarblef mer
än vidpass 9,000 man, hvilka inqvarterades i de skilda land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
