Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapen. Kv mmene-gårds län, hvilket hade lidit mest af kriget,
blef dock helt och hållet befriadt från inqvartering. Till
Tavastland sändes ej heller mer än ett enda regemente
dragoner, hvars chef, öfverste Resanoff, under tiden öfvertog
landskapets förvaltning. Deremot blefvo de trakter, der man kunde
frukta ett anfall från Sverige, nämligen vestra Nyland, Åbo
och Björneborgs län samt Österbotten, försedda med större
styrkor. Till det sistnämnda landskapet sändes till kommendör
och chef för förvaltningen generalmajor Kristoffer Teofihis von
Kindermann och med honom fem regementen. Han mötte
redan i Satakunta, i Birkala socken, en deputation från
Österbotten, hvilken anfördes af kyrkoherden i Ilmola Gabriel Peldan,
en man som under stora ofredens tider genomgått många öden
och bland annat varit sekreterare hos furst Galitzin.
Öster-bottningarne framstälde sitt landskaps nödstälda belägenhet och
generalen lofvade all möjlig lindring. En kurir sändes genast
med böneskriften till Helsingfors, och derifrån erhölls de Lacys
bifall dertill, att landskapets ständer fingo sammanträda i Vasa
för att med von Kindermann rådpläga om sättet för det
främmande krigsfolkets underhåll samt länets förvaltning. Denna
ständerförsamling, den enda i sitt slag på denna tid, egde rum
i Vasa rådhus under första veckan i Oktober, sedan trohetsed
blifvit tagen af de närvarande och generalen i kejsarinnans
namn lofvat styra landskapet efter svenska lagar och
förordningar. I andra landskap rådfrågade man väl ej befolkningen
på detta ordnade sätt; men billighet och gällande lag försökte
man öfverallt följa. Keith i Åbo tillkännagaf genom en
särskild kungörelse, att han tvenne gånger i veckan på bestämda
tider emottog befolkningens böneskrifter och klagomål.
Såsom af ofvan anförda exempel synes, hade förvaltningen
först blifvit öfverlemnad åt krigsbefälet. Men häruti gjordes
under loppet af hösten och vintern den förändring, att
särskilda civila landshöfdingar tillsattes för den vanliga länsvården.
En kejserlig ukas af den 26 September tillsatte en högsta
lands-höfding eller generalguvernör öfver hela det nyss eröfrade
landet; denne man var general-löjtnant Balthasar von
Campen-hausen, född i Finland på Tottesunds öfversteboställe i Wötå i
Österbotten, hvilken i sin ungdom hade tjenat vid stora kansliet
i Stockholm, men efter freden i Nystad flyttat till sina
familje-gods vid Riga, derifrån han nu på kejsarinnans kallelse kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
