Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att öfvcrtaga högsta styrelsen af sitt fädernesland. Redan i
medlet af Oktober kom Campenhausen till Kymmene-gårds
län och skred derifrån småningom åt vester, under vägen
ordnande landets förvaltningsangelägenheter. Slutligen inträlfade
han den 2 Januari 1743 i Åbo, hvarefter Keith afträdde från
sin förvaltning, erhållande i dess ställe högsta krigsbefälet,
alldenstund Rumantsoff var utsedd till ombud vid fredskongressen.
Likasom under st ma ofreden hade man nu tänkt tillsätta
“lagmän hvilka borde vara på en gång landshöfdingar och domare.
Men då Campenhausen hade påmint om nödvändigheten att
skilja förvaltningsangelägenheterna och lagskipningen från
hvarandra, tillsattes i ett par län jämte lagmännen s. k.
“öfver-kommissarier“ i stället för de förra landshöfdingarne. Dessa
nya embetsmän togos dels från Estland, dels bland Finlands
egna inbyggare. Till lagman och chef för förvaltningen i
Tavast-Nylands län tillsattes först marskalk de Lacys sekreterare
Arvid Zimmerman; men hans verksamhet begränsades senare
till den egentliga lagskipningen och till öfverkommissarie i
Helsingfors förordnades en viss Tunzélmann Edler von
Adler-flug, som var hemma från trakten af Dorpat. Till
öfverkommissarie i Kymmene-gårds län förordnades landskamreraren i
Yiborg Karl Krompein, som tog sitt residens i Walkiala gård,
emedan staden Willmanstrand låg i ruiner; men äfven hit
förordnades följande vår en skild lagman för rättsvården. Öfver
Åbo och Björneborgs län var Campenhausen sjelf landshöfding.
Deremot förblef Österbotten hela vintern lemnadt åt
Kinder-manns förvaltning; först vid vårens annalkande, då
krigsange-lägenheterna åter togo generalens uppmärksamhet i anspråk,
sändes dit till lagman en viss Jakob Hougberg, förut major
vid de finska regementena. I de öfriga grenarne af
förvaltningen användes endast finnar, och genom en ukas var det
särskildt förordnadt, att tjensterna ej fingo besättas “med
svenskar såsom förr“. Isynnerhet höll man noga vård om,
att i alla ärender, som rörde allmogen, användes sådane män,
hvilka kände landets egendomliga inrättningar, seder och språk.
Dertill voro synnerligen lämpliga den förra finska arméns
officerare, hvilka i stöd af kapitulationen vid Helsingfors åtnjöto
fulla löneförmoner samt frihet från krigstjenst; dessa män
användes nu i mångfaldiga uppdrag, såsom att besigtiga vägar och
broar, att ordna postväsendet, till befordrandet af transporter m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
