Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen år 1765 infunno sig derför de finska borgarne i en
stark kohort; alla österbottniska städer, till och med Kajana,
skickade en särskild representant, Uleåborg tvenne, och bland
dessa representanter märktes landskapets mest framstående män,
såsom handlanden Nils Tölberg från Vasa och rådman Jonas
Peldan från Uleåborg. Men sin skickligaste förkämpe hade
Finland inom presteståndet, till hvilket de österbottniska
kapellanerna denna gång hade sändt en särskild representant,
den snillrike magister Anders Chydenius. Uti en särskild
skrift, som trycktes i Stockholm under riksdagen, vederläde
Chydenius de svepskäl, i stöd af hvilka man förvägrade de
österbottniska städerna fri seglats, och med bitande ironi
angrep han det politiska åskådningssätt, som hittills hade varit
gällande i afsende å Finland. Österbotten, föregaf man, vore
nämligen blott en gränsmark, som när som helst kunde råka
i fiendens händer och borde derför ej förhjelpas till ekonomisk
blomstring. Men det samma är äfven förhållandet med hela
Finland, och då skulle man ju komma till den slutsats, att
dess mera det liknade en arabisk öken, dess mindre skulle
ryssen fika efter det och dess svårare hade han att nalkas
rikets verkliga gräns, då han först vore nödsakad att tåga
genom ett öde land. “Se detta var ett kraftigt argument!“
utropar författaren, och gendrifver i detta likasom i andra
afseenden motståndarnes bevisföring. Denna skrift väckte,
såsom man kan förstå, mycket uppseende, och då
tidsomstän-digheterna äfven eljes voro gynsamma, så öfverändakastades
vid första angreppet hela det gamla handelsväsendet. Redan
den 3 December 1765 utkom en kunglig förordning, hvilken
upphäfde de halftannat sekel gamla inskränkningarna. Alla
städer erhöllo fri seglats inom rikets eget område.
Björneborg, Nystad, Raumo, Nådendal, Ekenäs och Borgå fingo
rättighet att äfven besöka utlandet inom Östersjön och derifrån
införa några oundgängliga förnödenhetsartiklar. Men Vasa,
Gamla Karleby och Uleåborg erhöllo fullständiga
“stapelrättigheter för egna och inländska fartyg“, hvarjämte borgerskapet
i Kristinestad, Nykarleby, Jakobstad och Brahestad blefvo
delaktiga uti grannstädernas stapelrätt. Sålunda hade man
slutligen hunnit till det efterlängtade målet. Detta var en seger,
som förtjenar ett framstående rum i Finlands historia; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
