Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 6. Revolutionen år 1772 och början af Gustaf III:s regering - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klarade sig ämna förhindra alla planer emot Danmark, begaf
sig Gustaf till Paris, förnyade der sitt förbund med Frankrike
och väntade härefter endast på lägligt tillfälle att oförmodadt
öfverfalla sin östra granne. Ett sådant tillfälle yppade sig
Jikväl icke i hast; ty Turkiet hejdade ännu, ehuru väl det
kände sig uppbragdt, sina hämndplaner. Men inom Sverige
tilltog under tiden missnöjet dag från dag, och Gustafs
ställning blef sålunda allt svårare. På hvad sätt hans i början
så lugna regering sålunda småningom öfvergick till strid och
split med inre och yttre fiender, vilja vi i följande kapitel
närmare utlägga.
7. Slutet al’ Gustaf III:s resering 1786—1792; Anjala-förbuudet
och Treåriga kriget (1788—1790).
De oppositionella element, som på denna tid begynte
träda i dagen inom Sveriges rike, hadc rätteligen samlat sig
från många olika håll. Tidehvarfvets s.’k. “upplysningsfilosofi^
hvilken från Frankrike som utgångspunkt hade utbredt sig till
hela Europas bildade folkklasser och åsyftade frisinnade
förbättringar af alla slag i de politiska, sociala och kyrkliga
förhållandena, kunde så mycket lättare inverka på de högre
samhällslagren äfven i Sverige, som det var ganska vanligt, att
de unga adelsmännen från Sverige och Finland någon tid
tje-nade vid den franska armén och der fullbordade sin uppfostran.
Men då dessa åsigter blifvit införda till Sverige, upplifvade de
åter minnet af ständerrogeringens tider, och följden blef den,
att de forna partimännen och de nya frihetsvännerna
småningom bildade sig till ett gemensamt oppositionsparti. Det
är att märka, att denna frihetslåga, som i främsta rummet
hade utbredt sig bland adeln, först sökte gripa omkring sig
inotn de hemliga eller slutna sällskap, hvilka under detta
tidehvarf voro en modesak i hela Europa. Äfven Finland,
ehuru det låg något åt sidan från den europeiska idéströmmen,
erfor likväl i detta afseende tidsandans inflytande, och alla
tidens mystiska svärmerier funno framstående representanter
äfven i finska män, bland hvilka må såsom exempel nämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
