Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narne en orsak till bekymmer och hos dem framkallat
benägenhet att fullständigt skilja sig från det svenska väldet. Gustaf
kunde således med fullt skäl hoppas, att då Ryssland hade
blifvit besegradt och Finland återfått sina gamla gränser längs
Systerbäck eller ännu sydligare, finnarne med ny tillgifvenhet
och trohet skulle sluta sig till Sveriges rike, hvars anseende
och sjelfständighet derigenom åter skulle höja sig till sin forna
ståndpunkt. Väl var äfven nu, likasom vid Hattarnes
enahanda företag år 1741, de utländska magternas bistånd
obetydligt, rikets egna penningetillgängar ganska ringa och
rustningarna bristfälliga, samt dertill ännu partiandan genast i
början i full verksamhet att förderfva krigets plan och
framgång. Men dén högsta ledningen var likväl i händerna på en
man, hvilken fullt insåg, hvad hans egen och Sveriges ära
fordrade af honom, och deri låg den stora skilnaden emellan
Hattarnes krig och Gustaf III:s företag.
I början syntes dock sakernas gång vilja taga samma
olyckliga riktning, som ett halft sekel tidigare. Kriget hade
begynt i Savolaks, der natten emot den 20 Juni 1788 en
mindre rysk afdelning säges gått öfver gränsen vid
Wuolteen-salmi (i Puumala), hvilken händelse anfördes som bevis, att
kejsarinnan hade varit den anfallande. Gustafs fiender
försäkrade likväl, att den fiendtliga ströfkåren ej varit annat än
till ryssar utklädde bönder, hvilka befälhafvaren i Savolaks,
friherre Hastfer, på konungens befallning hade satt i rörelse. ’
Huru förhållandet än må hafva varit, samlade emellertid
Hastfer strax derpå sina trupper, omkring 1,300 man, emot
Ny slott, som han begynte belägra den 2 Juli. Men dervid
förblef företaget för en längre tid. Öfverstlöjtnant Ehrenroth,
som med en liten trupp var posterad vid Kärnäkoski nära
Willmanstrand, tvangs den 21 Juli efter ett manligt motstånd
att draga sig tillbaka till Kyyrö, men intog strax derpå åter
sin förra ställning. Under tiden hade konungen den 2 i samma
månad anländt till Helsingfors och derifrån begifvit sig till
gränsen vid Kymmene-elf, dit de finska regementena som bäst
samlade sig under general Karl Gustaf Armfelts (farbror till
Gustaf Mauritz) befäl. Äfven stora flottan, som under hertig
Karls befäl redan tidigare seglade ifrån Karlskrona och nära
Ösel hadc mött några ryska skepp, som voro stadde på resa
till Medelhafvet, — hvilka man dock nödgades låta passera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
