Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan kriget då ännu icke var börjadr — erhöll nu
befallning att fördrifva ryssarna från Finska vikens farvatten. Gustafs
afsigt var ingen mindre, än att landsätta de svenska
regementena på Ingermanlands kust och derefter låta dem anrycka
direkte emot St. Petersburg. Men denna plan omintetgjordes
helt och hållet, då de ryska och svenska flottorna d. 17 Atu/.
sammandrabbade vid Högland. Den ryska flottan, hvaröfvcr
engelsmannen Greigh förde befälet, var till antalet kanoner något
starkare, och å hvardera sidan streds med utomordentlig
tapperhet i sex timmars, tid; men segern räknade hvardera parten
sig till godo, och den svenska flottan drog sig tillbaka till
Sveaborg der den äfven sedan blef liggande. Efter denna
tilldragelse var det intet annat råd, än att göra hufvudanfallet
från Finland.
• I denna afsigt landsattes de svenska trupperna i
Helsingfors eller sändes med skärgårdsflottan emot gränsen. Af
de finska regementena hade redan en del öfvergått
Kymmene-elf och inträngt på det ryska området. Öfverste Armfelt,
konungens gunstling, gick redan den 12 Juli vid Strömfors
öfver elfven och an ryckte derifrån småningom till Summa. En
större afdelning åter fördes af general Armfelt den 18 Juli
vid Anjala öfver gränsen och kom efter ett par dagars marsch
till Husula. Konungen, som under tiden flere gånger färdats
emellan Helsingfors och gränsen, inträffade slutligen den 28
Juli vid Husula och öfvertog befälet. Det var hans afsigt att
intaga Fredrikshamns fästning, hvars svaga garnison ej skulle
förmått göra något verksammare motstånd. Men nu visade
sig med ens den bristande fältherreförmågan hos konungen och
den bristande lydnaden hos officerskåren. Redan i Helsingfors
hade en stor mängd af de svenska -officerarne tagit afsked ur
tjensten af ovilja deröfver, att kriget blifvit börjadt emot
grundlagen. Samma motsträfvighet hade äfven spridt sig till de
finska regementenas officerare, men bland dem tagit en ännu
farligare form. Proviantens och krigsförnödenheternas
otillräcklighet samt öfverdrifna rykten om den annalkande ryska
hären begagnades såsom skräckmedel, hvarmed man försökte
undergräfva soldaternas pålitlighet, och konungen, förvirrad af
detta motstånd, visade hvarken fasthet eller krigisk förmåga.
Anfallet mot Fredrikshamn stannade vid några små och spridda
försök. Den 1 Augusti anmälte öfverste Hästesko från Åbo
igitiz vy Mic o f o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
