Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regemente och öfverste von Otter från Björneborgs regemente
för konungen, att .soldaterna på eget bevåg begynte nedtaga
sina tält och bereda sig till affärd; de fordrade derför
allvarligt, att man skulle draga sig tillbaka öfver gränsen. Gustaf
gick då sjelf att tala med folket och fann hos dem vida mer
hörsamhet, än officerarna hade låtit påskina. Men ett par dagar
derefter beslöt konungen likväl att draga hären något tillbaka
mot gränsen, begaf sig sjelf till Summa och derifrån öfver
Högfors till Kymmenegård. Husula-armén drog sig genom
Liikala emot Anjala. Gustafs hela krigsplan syntes gjord om
intet, och till och med förbindelsen med Sverige var afbruten,
emedan den ryska flottan, ansenligt förstärkt, posterade sig vid
Porkkala udde och innestängde den svenska flottan vid
Sveaborg. Flere af befälet uppmanade redan konungen att söka
fred. Men detta råd ville och kunde Gustaf ej mera lyssna
till; krigets fortsättande hade nu mera blifvit en hederssak
såväl för honom som för riket.
Under tiden hade inom Husula-armén en ovanlig rörelse
begynt. Denna afdelning bestod för tillfället endast af finska
trupper, nämligen Åbo och Björneborgs infanteri, Tavast-Nylands
och Kymmenegårds dragoner, samt Tavastlands och
Kymmene-gårds infanteri, tillsammans något öfver tvåtusen man, och bland
officerarne befunnos flere af de finska sjelfständighetsifrarne, af
hvilka den verksammaste var major Johan Anders Jägerhorn, »
för tillfället general Armfelts adjutant. Desse män beslöto nu
att på eget bevåg - och i hela den finska arméns namn
begynna underhandla med ryska regeringen. Genast efter
konungens afresa från Husula sände de underrättelse härom till ryska
kommendanten i Viborg och bådo, att denne skulle underrätta
kejsarinnan om deras vänskapliga afsigter. Dessförinnan hadc
de redan afsändt bref och uppmaningar till Hastfer och hans
trupp, som belägrade Nyslott. Men det afgörande steget togo
de först efter ankomsten till Liikala, den 8 Augusti.
Rege-mentsbefälet samlade sig i Armfelts tält, intalade den åldrige
generalen, att konungen sjelf skulle vara belåten, om genom
deras åtgärd fred ånyo kunde vinnas, och uppsatte sålunda en
skrift till kejsarinnan, med hvilken Jägerhorn om morgonen
den 0 Augusti begaf sig till St. Petersburg. I denna
skrif-velse tillkännagafs, att det var såväl Sveriges, som isynnerhet
Finlands önskan att förblifva i beständig endrägt och fred
Dig t\7. by /!/ c ro o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
