Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträfvaMen, isynnnrhet inom borgarståndet, der flere, äfven
finska representanter (Nummen från Raumo, Rahm från Gamla
Karleby och Bladh från Kasko) i många punkter gjorde ett’
envist motstånd. I nationelt hänseende är bland annat
anmärkningsvärd Norrmeens fordran, att de finska städerna vid
elektorsvalet skulle för sin del få utse femtedelen. Men dessa
och andra inom borgarståndet uppväckta tvistefrågor blefvo
lätt besegrade, och alla de ofrälse stånden hade inom kort
tid utsett sina representanter i det af konungen fordrade
utskottet. Endast inom adeln fördröjdes elektorsvalet, under
tiden man ifrigt diskuterade om en instruktion för det hemliga
utskottet, äfvensom om nedsättandet af ett särskildt statsutskott
m. m. Landtmarskalken grefve Lev» enhaupt, som under dessa
strider hade visat en synnerligen vacklande karaktär, klagade
slutligen för konungen, att man hade bemött honom illa inom
ståndet, och med anledning deraf sammankallade Gustaf den 17
Febr. alla stånden till rikssalen och tillrättavisade uti ett strängt
tal adeln, hvilken ålades att genom en deputation bedja
landtmarskalken om tillgift. Denna befallning blef likväl icke
åtlydd. Den 20 Februari tillstälde de tre ofrälse stånden konugen
en anhållan, att han skulle skrida till sådana mått och steg,
som kunde försätta ärenderna i orubbad gång. Följden blef,
att hufvudmännen för oppositionen inom adeln, den gamle grefve
Fersen, friherre Karl De Geer, direktör Frietzky m. fl.,»
tillsammans fjorton personer, häktades. Följande dag, den 21
Februari, kallades åter alla stånden till rikssalen. Gustaf
tilltalade denna gång adeln mildt likasom äfven de öfriga stånden,
inskärpte i deras sinnen nödvändigheten af försoning och
enighet och lät ständerna stadfästa en ny s. k.
“förenings-och säkerhetsakt“, hvarigenom 1772 års regeringsform i några
punkter ändrades: åt konungen meddelades rätt att börja krig
och afsluta fred samt bestämma om alla embeten; en Högsta
domtol till hälften af adliga och till hälften af ofrälse
ledamöter blef besluten att inrättas; åt bönderna bekräftades
rättigheten att köpa kronohemman till skatte; de högsta embetena
tillförsäkrades adeln; folkets bevillningsrätt till nya skatter
bekräftades, men ständerna förlorade rättigheten att företaga
andra ärender, än dem konungen föreslog. Då nu konungen ‘
frågade, om ständerna ville godkänna denna föreningsakt, så
ropade de tre ofrälse stånden nästan enhälligt bifall, men från
Digitize by icrosoft<b)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
