Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens godtycke. Likväl måste man medgifva, att rikets
räddning syntes fordra och gifva helgd åt hvilka medel som
helst; hvarje motstånd ’syntes under dåvarande förhållanden
nästan lika brottsligt, som Anjala-männens företag, hvarom som
bäst laglig undersökning inför krigsdomstol påbegyntes, och
den allmänna meningen, isynnerhet inom allmogen, gaf ett
kraftigt medhåll åt alla konungens åtgärder. De finska
med-lemmarne af bondeståndet hade särskildt den 2 Mars
öfver-lemnat åt konungen en underdånig tillgifvenhetsadress, hvaruti
de fritogo sig från hvarje delaktighet i sjelfständighetspartiets
stämplingar. “I hela Finland finnes ej en enda bondé, som
skulle tänka förrädiskt emot konung och fosterland“, så lydde
deras ord; “bistå oss emot våra hemliga och uppenbara fiender,
så vilja vi in i döden försvara Eders Majestät och riket“.
Dessa yttranden voro ej tomma fraser. De felslagna
stämp-lingarna hade förorsakat en omkastning inom sinnena, och
Gustaf kunde med ny tillit åter begynna kriget emot Ryssland.
I Finland hade under tiden endast smärre skärmytslingar
vid gränsen förefallit; men rustningarna för den kommande
striden hade utan afbrott blifvit bedrifna. Emedan det var
att frukta, att den gamla gränsfreden i Kajana-trakten skulle
blifva bruten från ryssarnes sida, hade landshöfdingen öfver
Uleåborgs län, Johan Fredrik Carpelan, redan hösten förut
begynt öfverenskomma med befolkningen om upprättandet af
frikårer. Det forna Kajana län (Paldamo, Sotkamo och
Hyrynsalmi) erhöll frihet från storskiftet, emedan det åtog sig
att uppställa en särskild, på rotar fördelad jägarbataljon,
omkring 300 man, samt en lika stor trupp landtbåd. De öfriga
socknarne i Uleåborgs län uppstälde öfver 2,000 frivilliga, och
Kuusamo-boerna lofvade man ur huset gripa till vapen,
hvar-förutom innevånarne i Kuusamo, Kemijärvi och Kuolajärvi
(hvilka såsom innevånare i Lappmarken hade varit befriade
från uppställandet af krigsfolk) sommaren derpå åtogo sig att
uppställa 100 man rotesoldater till Kajana bataljon. Äfven
några socknar i södra Finland (Hartola, Syssmä, Janakkala och
Hausjärvi) erbjödo sig att upppställa frikårer; befolkningen i
Öfra Karelen hadc redan året förut organiserat sig till
landt-storm i och för gränsens försvar, och äfven för öfrigt
inrättades aflönade trupper. Deremot kunde från Sverige inga nya
trupper föras till Finland, emedan fredsunderhandlingarna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
