Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1809 undertecknades freden i Freärikshamn. Sverige, som
lofvade sluta fred äfven med Rysslands bundsförvandter och
förena sig i Napoleons “kontinentalsystem^ emot England,
öfver-lemnade derjämte åt Ryssland hela Finland samt en liten del
af Yesterbotten till Torneå och Muonio elfvar. Det är att
märka, att i denna afträdelse ej med ett enda ord nämndes ,
Finland eller storfurstendömet, utan det uppräknades
blott de sex länen: Kymmenegårds (eller Heinola),
Tavast-Ny-lands, Åbo och Björneborgs med Aland, Savolaks och Karelen .
(eller Kuopio län), Yasa län och Uleåborgs län. Likaså gjordes
ej heller från svenska regeringens sida något vilkor beträffande
Finlands framtida ställning och befolkningens rättigheter.
Fredsslutets VI artikel säger med anledning häraf: “Sedan Hans
Maj:t kejsaren af Ryssland redan gifvit de ojäfaktigaste bevis
af den rättvisa och mildhet, hvarmed Hans Maj: t beslutit regera
öfver innevånarne af det land, han sig nyligen tillvunnit, i det
han ädelmodigt, sjelfmant och af egen böjelse försäkrat dem om
en fri utöfning af deras religion, af deras egendomsrätt och
privilegier, ser Hans Maj:t konungen af Svérige sig dymedelst
frikallad ifrån den honom annars heliga pligt att göra
förbehåll härom till sine forne undersåtars förmon.“ Detta var
det sätt, hvarigenom den svenska regeringen löste de
6—700-åriga band, som förenat det finska folket med Sveriges rike.
Saken har sin förklaring dels i Sveriges svaghetstillstånd, dels
i de politiska handlingar, hvilka nyss blifvit afslutade inom
sjelfva Finland. Det finska folket hade redan då, genom sina
i Borgå församlade representanter, på egna vägnar afslutat
öfverenskommelse med kejsar Alexander, och sålunda sjelf
grundlagt sin politiska ställning.
Vigten af den skedda förändringen förstodo då ännu
endast få att uppskatta; men en hvar insåg, att en ny tid
hade begynt i de nordliga ländernas lif. I Ryssland, hvarest
den stora allmänheten ganska litet betänkte den
undantagsställning, hvilken Alexander gifvit Finland i bredd med det mägtiga
kejsardömet, fattade man likväl det eröfrade områdets
geografiska betydelse för ryska riket, som nu hade undanträngt Sverige
ifrån hela Finska viken samt Raumo-sjöns och Bottniska vikens
östra kuster. I Sverige uppfattades naturligtvis detta ännu klarare,
ej allenast från politikens, utan äfven från de nationella
traditionernas synpunkt. Då efter fredsslutet von Döbeln i Umeå sade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
