Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 9. En blick på kulturförhållandena i ryska och svenska Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland do senare må nämnas hertig Fredrik af VViirtemberg
(kejsar Pauls svåger och senare känd som den första konungen
af Wiirtemberg), hvilken från 1782 en tid var generalguvernör
i ryska Finland. De lägre embetsmännen voro vanligen af
landskapets egna män; men embetsmannaväldet i alla grader
hade ansenligt tilltagit, så att äfven länsmännen, brofogdarne
och deras vederlikar ansågo sig vara stora herrar.
Öfver hufvud begynte samhällsförhållandena på dessa
trakter småningom erhålla ett allt sämre utseende. Redan
på Elisabets tid hade man begynt bortgifva donationer för
everldelig tid, och ehuru böndernas åborätt likväl förblef enligt
lagen orubbad, begynte dock deras ställning härefter blifva
ganska osäker. Donationsegarne och deras förvaltare tvungo
t. ex. sina underhafvande till ökade utskylder och dagsverken,
och då dessa gjorde motstånd, så uppstodo tätt och ofta
förvecklingar, stundom till och med blodiga uppträden. Sålunda
t. ex., då bönderna på Koitsanlaks i Parikkala ej med godo
gingo in på dem erbjudna vilkor, så anskaffade förvaltaren
militär till sin hjelp och en strid uppstod, i hvilken bönderna
naturligtvis blefvo de besegrade. Ar 1801 pålade Dirigerande
Senaten underhafvandena på Taubila i Pyhäjärvi socken emot
deras begifvande förhöjda utskylder, och detta s. k. Taubila
kontrakt togs sedan till minister äfven för andra donationsgods.
Men samma kontrakt ansågs sedermera vara så obilligt, att
kejsar Alexander I, som öfver hufvud med större omsorg än
förr vårdade detta landskaps angelägenheter, slutligen år 1811
återkallade det samma. Det är lätt att inse, att under sådana
omständigheter donationsböndernas personliga frihet ej längre
var synnerligen skyddad. Emot dem höllo vanligen
donationsegarne, embetsverken och äfven domstolarne tillhopa, och stundom
utkommo förordningar, som nästan bundo dem i slafveri; sålunda
t. ex. utkom 1784 en förordning, som förbjöd qvinnorna att
utan donationsegarens tillstånd ingå äktenskap med
underhafvandena från ett annat gods. Men geuom kejsar Alexander
den förste begynte äfven i dessa förhållanden hopp om bättre
tider gry. Redan år 1802 uedsattes en särskild kommission
under senator Theils’ ordförandeskap, för att ordna ryska
Finlands jord- och skatteförhållanden. Under Maj och Juni
månader 1803 reste kejsaren sjelf i dessa trakter, ställande
färden ifrån Viborg till Fredrikshamn och derifrån genom
Digitized /tf ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
