Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 2. En blick på förhållandena i Finland efter 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket mer som den år 1860 stiftade Hypoteksföreningen för
landtbrukslån just samma år började sin verksamhet. Men
följden blef likväl en svår allmän skuldsättning, som försvagade
folkets kraft att bära de hårda tider, som ännu stundade.
Finansvården hade under dessa år 1858—1863, sedan
Haartman afträdt, varit uppdragen åt Fabian Langenskjöld, bland
hvars verksamhet må nämnas den tullreglering beträffande
Ryssland, som verkstäldes år 1859, samt myntenhetens
förvandling till mark och penni (fjerdedelen af rubel och kopek) år
1860. En ännu vigtigare fråga var likväl att få Finlands
banks ställning betryggad och den utländska krediten ånyo
stärkt. Under kriget hade nämligen ryska banken instält sin
silfverutbetalning, och äfven Finlands bank, som var tvungen
att hålla det ryska pappersmyntet i samma kurs som sina
egna sedlar, nödgades af denna orsak spara på sitt silfver och
upphöra med sedlarnes inlösande, hvaraf åter den naturliga
följden var, att allt silfver försvann ur rörelsen och
pappers-myntets värde sjönk. En förändring häruti var någon tid
påtänkt, då Langenskjöld dog, och Johan Wilhelm Snellman
förordnades till finanschef, 1863—1868. Slutligen faststälde.
nådiga förordningen af den 8 November 1865 det metalliska
myntet såsom enda lagliga betalningsmedel i Finland, hvarefter
Finlands bank genast kunde börja inlösa sina sedlar till deras
fulla nominella värde. Denna myntreform har gifvit stadga åt
den allmänna krediten och ny kraft åt landets ekonomi. Men
ännu återstod en svår hemsökelse, svårare än någon förut
genomlefd. År 1865 inträffade åter ett dåligt år, hvarjämte
exportvarornas låga pris på verldsmarknaden och andra
fler-faldiga motgångar (såsom farsoter bland menniskor och kreatur,
konkurser inom affärsverlden m. m.) i hög grad försvagade
folkets krafter. Slutligen inträffade år 1867 en ohygglig allmän
missväxt. Vintern varade då ända till medlet af Juni,
råg-broddarne hade redan föregående höst varit ytterst dåliga,
sommarn var för det mesta kall, och den 3—6 September
härjade frosten all årets gröda. Såväl regeringen som de
enskilda gjorde utomordentliga ansträngningar till nödens lindrande;
likväl steg dödssiffran för det följande året till inemot 138,000,
eller tre gånger emot vanligt; det fans orter, der hvar
nionde person dog, och Finlands folkmängd, som i slutet af
år 1865 hade uppgått till 1,843,000, nedgick vid slutet af år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
