- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
12

(1889) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelfva verket icke hafva någon annan olikhet för
embetets eller verkets skull, och icke för ståndets skull,
ty de äro alla af andligt stånd, sanna prester,
biskopar och påfvar, men hafva icke lika och enahanda
verk liksom äfven ibland presterna och munkarne icke
en hvar har enahanda verk. Och det står hos Paulus
Rom. 12, och 1 Kor. 21, och hos Petrus 1 Petr. 2,
såsom jag ofvan sagt, att vi alla äro en lekamen
under hufvudet Jesus Kristus, en hvar den andres
ledamot. Kristus har icke två eller tveggehanda slag af
kroppar, en verldslig, den andra andlig; ett hufvud är
och en lekamen har han.

Liksom nu de, som man kallar andliga eller
prester biskopar eller påfvar, hvarken genom större afstånd
eller värdighet äro skilda från de andra kristna, än att
de skola förvalta Guds ord och sakrament — det är
deras verk och embete —, så har den verldsliga
öfverheten svärdet och riset i handen för att dermed
straffa de onda och skydda de fromma. En
skomakare, en smed, en bonde, hvar och en sköter sitt
handtverk och kall, och dock äro alla lika mycket vigda
prester och biskopar, och en hvar skall med sitt
embete eller verk gagna och tjena de andra, så att alltså
mångahanda verk alla hafva en församling till mål,
att främja kropp och själ, liksom kroppens lemmar alla
tjena hvarandra ömsesidigt.

Se nu, huru kristligt det är stadgadt och stiftadt,
att verldslig öfverhet icke är öfver andligheten, ej
heller bör straffa den. Det är lika mycket sagdt, som
»handen skall icke göra något vid, om ögat lider stor
nöd»; är det icke onaturligt, ja okristligt, att en lem
icke skall hjelpa den andra, icke hindra dess förderf?
Ja, ju ädlare lemmen är, desto mer skola de öfriga
hjelpa honom. Derför säger jag, emedan verldslig
öfverhet är förordnad af Gud, att straffa de onda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref89/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free