Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Fr. Westling. Bidrag till Livlands kyrkohistoria 1621—1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BIDRAG TILL LIVLANDS KYRKOHISTORIA lOQ
gifva jesuiterna sina trosförvandter inom Wendens område till
mer än 12,000 personer. Man kan ej värja sig för intrycket,
att landet under det polska herraväldets sista år var på god
väg att åter sjunka ned i det papistiska mörkret. Lyckligtvis
hollo de högre stånden fortfarande fast vid sin protestantiska
tro, ja, tyckas fått mera kärlek till densamma än förut.
Hos dessa stånd framkallade de hänsynslösa katoliserings-
försöken en djup misstämning mot Polen, och denna känsla
tillväxte naturligtvis i styrka genom det politiska förtryck, för
hnlket Livland tillika var utsatt. Allt mer och mer började
adeln och borgerskapet vända sina blickar mot Sverige och
åstunda att genom denna makt befrias från det tunga ok, som
h\Tlade på landet. Slutligen gick deras önskan äfven i full-
bordan. Riga föll 1 62 1 i Gustaf II Adolfs händer, och som
den store konungens vapen under de följande åren fortforo
att vara segerrika, måste Sigismund vid stilleståndet 1629 i
Altmark bekväma sig till att afstå hela Livland åt Sverige
utom den sydöstligaste delen. I omkring 80 år tillhörde seder-
mera den stora och rika provinsen vårt fädernesland.
En lång tid har visserligen nu försvunnit, sedan de båda
ländemas vägar åter skildes åt, men då det inflytande Sverige
utöfvat på Livlands kyrka varit ganska betydande, våga vi
dock räkna på något intresse för en kortfattad skildring af
denna kyrkas öden under Siren 1621 — 1656.
Det tillstånd, i hvilket den livländska kyrkan befann sig
vid tiden för det svenska väldets begynnelse eller år 162 1,
var, såsom vi redan hafva antydt, beklagligt. Endast i Riga
kunde en varmhjärtad luteran känna sig någorlunda belåten
med ställningen, ty där hade ett af både lekmän och präster
bestående stadskonsistorium blifvit inrättadt, där ägde man
kyrkolag och gudstjänstordning m. m., där funnos äfven präster,
skolor och anstalter för fattigas och sjukas vård. Annorlunda
såg det emellertid ut i landskapet för öfrigt. Med g-udsfruk-
tan och sedlighet stod det där illa till, särskildt bland bön-
derna, hvilka utmärkte sig för en alldeles otrolig okunnighet,
vidskeplighet och råhet. Häröfver kan man dock icke undra,
då man vet, att skolor saknades på landsbygden, att en mängd
af kyrkorna lågo i ruiner, och att de protestantiska prästemas
Goo^!^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
