Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Aurelius. Adalbert, ärkebiskop af Hamburg-Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÄRKEBISKOP ADALBERT 213
skap ledt oppositionen, så uppträdde här efter Anund Jakobs
död en viss Osmund, föregifvande sig vara af curian insatt
till ärkebiskop öfver Sverige, som ledare af en skismatisk rö-
relse, hvars lösen var: bort från Hamburg! I sitt sträf vande
understöddes han alltför villigt af konung Edmund den gamle,
Adalbert lät då viga en klerk från sitt domstift Adalward (d. ä.)>
till biskop och afsände honom med ett följe af präster till
Sverige. Sedan dessa hånfullt afvisats af konungen, tycktes
själfva verket förbindelsen mellan Hamburg och Sverige af-
bruten. Emellertid föll konungen snart därefter till föga och
efter hans död blef under Stenkil ställningen än gynnsammare
fur Adalberts sträfvanden. Trots allt sväfvade dock Ham-
burgs metropolitanvärdighet liksom i luften. Den knöt sig
ännu ej till några fasta kyrkliga former och konungen var
faktiskt äfven i kyrkliga frågor den herskande.
Om danska konungen Sven Estridssons vänskap behöfde
Adalbert knappast bemöda sig. Sven hyste den djupaste vörd-
nad för Hamburg-Bremens kyrka och han skyndade sig att
förvärfva dess ärkebiskops vänskap. Väl orsakade en skils-
messofråga, i hvilken konungen ehuru med harm och grämelse
måste böja sig för Adalbert och curian, en slitning af bandet
mellan honom och den mäktige Hamburgske metropoliten,
men det dröjde ej länge, förrän de räckte hvarandra handen
till försoning. En sammankomst anordnades i Sleswig och
vid storartade fäster och gästabud lofvade de glömska af allt
groll och ömsesidigt bistånd i arbetet för kyrkans sak i Nor-
den. Detta oaktadt se vi i Danmark som i Norge och Sverige
ett nationelt kyrkligt sträfvande, riktadt mot Hamburg, göra
sig gällande. Som den naturliga följden af Danmarks kon-
solidering under Knut den store till en ordnad stat syntes
den danska kyrkans emancipation från Hamburg och ett natio-
nelt ärkebiskopsdömes upprättande som ett värn för egen, in-
hemsk kultur. Sven bar fram sitt önskemål för påfven. Cu-
rian hänvisade till Adalbert. Skulle han skänka sitt medgif-
vande eller ej? Skulle han bifalla Hamburgska ärkestiftets
styckning eller skulle han utsätta sig för sin grannes ound-
vikliga fiendskap? Han fattade raskt sitt beslut. Han skulle
svara ja till frågan om nytt ärkebiskopsdöme i Danmark, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
