Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Aurelius. Adalbert, ärkebiskop af Hamburg-Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 14 ERIK AUKELIUS
endast under det vilkor, att Hamburg Ijrftes upp till patriarkat.
Så finge Sven sin vilja igenom och Hamburg dock sin ötver-
höghet räddad. Det djärfva förslag, han så framkastade, stötte
väl på oöfvervinneligt hinder i Rom och förföll, Adalbert måste
nöja sig med att blifva den apostoliska stolens legat, men
patriarkatsidén hade alltför nära införlifvats med hans innersta
önskningar och förhoppningar för att någonsin kunna lämna
honom. I lifvets sena afton drömde han den drömmen åter.
Medan Adalbert således var sysselsatt med att i de nord-
liga länderna stödja sin vacklande metropolitställning, hade
helt oväntadt i Tyskland ett väldigt område tillfallit ärkestif-
tet. Hos den abodritiska grenen af wendernas stora folkstam
hade Gottschalk blifvit furste. Af inhemsk furstlig ätt, som
yngling uppfostrad af munkar i Liineburg, hade han vistats
flera år i England hos konung Knut. Genomträngd af kri-
stendomens sanning, fattade han där det beslutet att kristiani-
sera sitt folk, hos hvilket missionsarbetet ännu burit föga eller
ingen frukt. Han nöjde sig då ej med att sända präster och
upprätta stift, utan trädde själf med glödande nit upp som
evangelii predikare. »In Sclavania citeriori — läsa vi hos
Adam — nemo umquam surrexit potentior et tam fervidus
christianae religionis propagator». Kyrkor växte ock snart
upp i mängd och missionen gick snabbt framåt; dioecesindel-
ning genomfördes, klostersamfund bildades i flera städer och
utsikt öppnades äfven hos andra wendiska stammar för kristen
progaganda. Ingen kunde jubla öfver framgången mer än
Adalbert. Han skänkte Gottschalk sin lyckönskan och sin
välsignelse, sände till hans understöd biskopar och präster och
■offrade stora summor på byggande af kyrkor och underhåll
af clerus. En bresch var skjuten i hedendomens mur, ljusa
förhoppningar knötos till det påbegynta verket och ifrigt upp-
manade Adalbert den wendiske fursten »ut inceptum pro
Christo laborem constanter ad finem perducat*.
Upptagen med alla dessa intressen, hade dock Adalbert
haft tid för viktiga statssaker. Han var kejsar Henrik Illts vän
och trogne rådgifvare. T. o. m. i denna tid — säger Adam
— då det fans så många glänsande namn inom kyrkan, öfver-
glänste* Adalbert dem alla genom visdom och duglighet; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
