Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - K. A. Appelberg. Bidrag till belysning af sättet för prästtjänsternas besättande i Finland... och samme förf:s Bidrag till belysande af kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland från reformationen intill kyrkolagen 1686. Anm. af H. Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRANSKNINGAK OCH ANMÄLNINGAR 3OI
fram socknemännens inflytande vid valet af ringare innebörd.
Det blef faktiskt biskopen, som med eller utan sitt kapitels
medverkan afgjorde hithörande frågor, hvarvid det dock för
kyrkans egen skull var af vikt, att stiftsstyrelsen härvid visste
sig äga socknemännen på sin sida. Det biskopliga inflytandet
var dock reduceradt i de s. k. patronella pastoraten, i hvilka
patronus — vare sig en enskild man eller konungen — ägde
presentationsrått. Därtill inskränkte sig också patronatsrätten.
Institutionen tillhörde den kyrkliga myndigheten. Genom ett
kungabref af 1352 af gjordes den t vistiga frågan — rörande
Finland — , till hvilka gäll konungen skulle äga en kyrko-
patrons rättighet. De »regala» gäll, som funnos under medel-
tiden, voro alla af här nämnd beskaffenhet.
Viktiga författningar rörande sättet för prästernas till-
sättande under den tid efter reformationen, som förf. behand-
lar, äro Västerås ordinantia, K. O. 157 1, Gustaf Adolfs för-
säkran 161 1 och prästerskapets privilegier 1647 och 1650.
Dessa ligga också till grund för förf:s indelning af sin af-
handling.
Såsom det ideala, som borde eftersträfvas, ha våra re-
formatorer framhållit de andligas tillsättande såsom beroende
hufvudsakligen på menighetens fria val. Utan tvifvel måste
vi gifva dem rätt däri. Det är idealet. Men verkligheten
måste ju. så ofta stanna långt efter idealet. De århundraden,
som förflutit, sedan reformatorerna uppträdde, och den erfaren-
het, som under denna tid vunnits, ha ingalunda jäfvat den
mening, de uttalade, att menigheten behöfde uppfostras af
Guds ord för att kunna rätt fullgöra sitt kall i detta afseende,
om ock de tänkte sig. att denna uppfostran lätt nog skulle
gå för sig, endast Guds ord blefve predikadt i evangelisk ren-
het. Kanske stå vi den dag, som i dag är, knappast närmare
det ideala mål, reformatorerna menade vara snart vunnet. Det
är alltför bekant, att ännu göra sig många otillbörliga hän-
syn gällande vid menighetsvalen.
Reformatorernas tankar i fråga om prästvalen finnas ut-
tryckta i »Een liten boock om Sacramenten» af 1528, som
också innehåller en af delning »Om prestaviyelse och theras
velielse», däri det framhålles, att det tillkomme menigheten
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
