Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38 SUNE ÄMBR08IAKI
däremot hafren det sädesslag, hvilket på de båda Våstgötalagames
affattningstid är det vanligaste och på hvilket som värdeenhet
landskapets ekonomiska förhållanden grunda sig. Men afses
hafre som utsäde i V. G.L., så är det naturligt att dubbelt så
mycket går åt till utsäde, ty ingen träda ifrågakommer, och
således är V» markaland i V. G. L. en värdeenhet, som är att
sidoordna med de förut behandlade tre landskapens underhålls-
jord åt prästen.
Principen för sockenprästens aflöning inom det svenska
statsområdet är alltså funnen. Han skulle ha till sitt under-
håll lika mycket jord, som en fuUsuten bonde odlar. Denna
jord gafs genom skötning, det fomsvenska rättsförfarandet vid
öfverlåtelse af jord, till sockenkyrkan, som således redan då
kunde betraktas som en juridisk person. Detta är något för
svenska förhållanden karaktäristiskt. Visserligen är det endast
inträdt — för så vidt jag kunnat kontrollera det — endast prisfall. Härifrån gör
dock hafren ett undantag, ty f^r tiden kort före 1150 till en 30 är senare har uti
denna vara skett en prisstegring. V. G. L. IV: 16 biskopslängden omtalas, att
biskop Odgrim (närvarande i Lund 114S) vigde S:t Mariakyrkan för 5 penningar
>bla af hvarje bonde», före fiy at ^b, gek erpenningser i alt Götlandi, asllaer skuldu
gi£eldie syu skiieppur hafrae SBllier |)rer bygs». Om Odgrims eflerföljaje, den gode
biskop Bengt heter det vidare, att han för kyrkovigningar tog ej mer än fem bla-
penningar af hvarje bonde eller fem skäppor hafre eller tre bjugg. Här ha vi så-
ledes en betydande prisstegring pä hafren och en stegring, som motsvarar lagnoti-
sens »hete tre, men äro två». Denna prisstegring har också ägt rum i Skåne såsom
framgår af Sk. L. I, 165 och I, 214 rätt tolkade. I olikhet mot prof. Erslev, som
af tre på detta sätt jämsides anförda jämställda värden anUger, att de tre anförda
värdeiippgifterna täcka h varandra (anf. arb. s. 10), tror jag ett dylikt anförande ai
Tärden i tre olika varor betyder, att de ej alldeles jämt täcka hvarandra, men att
skillnaden dem emellan ej är större, än att skatten kunde utgå i hvilkendera for-
men som helst, utan att mottagaren-^ppbördsmannen ägde rätt att vam miss-
nöjd. Exempelvis i Västergötland, där det gick 384 penningar på marken (16 p.
på örtugen), skulle det då gått 230,4 skäppor bjugg på marken, om 5 p. varit =
3 sk. bjugg. Som Erslev antagit, räknades det emellertid i verkligheten 240 skäppor.
Att ha flera möjligheter att erlågga gärden uti var ju en praktisk anordning på
naturahusliållningens tid.
Är ofvan stående bevisföring riktig, så torde man om afiattningstiden för de
stadganden, i hvilka nämnda tillägg: »hete tre etc.» förekomma, komma till den
åsikten, att de måste hafva varit nedskrifna, innan nämnda prisstegring ägt rum,
alltså innan 1150, ty man tog väl ej gärna sig för att på dylikt sätt rätta något,
4om enli<^t traditionell uppfattning tkulle utgöra lagmannens minnesknnskap.
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
