Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48 " SUNE AMBROSIA>:i
därigenom en själfständig, biskopskollegiet sidoordnad myn-
dighet.
Under de första karolingerna hade konungen tillägnat
sig den faktiska makten ifråga om biskopsval. De öfriga
faktoremas deltagande i valet hade däremot långt ifrån upp-
hört utom i undantagsfall. Konungamakten betraktade emeller-
tid deras deltagande endast såsom beroende på delegerande af
dess egen makt.
Att konungamakten nått till denna uppfattning berodde
på många samverkande omständigheter framför allt dock dåurpå,
att denna inom statssamfundet var den enda fiillt utvecklade
institutionen och därigenom ägde obegränsad myndighet. Den
ville då ej heller tåla någon gräns för denna i kyrkliga frå-
gor lika litet som i några andra, och den, som ej fogade sig
efter den kungliga viljan, ägde fursten förmåga att betvinga.
Det fanns endast en konung och hans undersåtar.
Dessa åsikter rönte ej heller motsägelse af kyrkans män.
Dessa voro ju själfva uppfostrade i ett samhälle, där den ännu
ej af kyrklig åskådning påverkade statsuppfattningen rådde,
och kyrkliga teorier bidrogo dessutom att ej göra dessa äldre
uppfattningar stötande. Så uppfattades konungadömet nästan
som ett prästämbete, för samtiden tydligt och påfallande i
synnerhet sedan kröningen införts. Kyrkan erkände vidare
sedan gammalt konungens skyddsrätt för henne själf och hennes
egendom samt medgaf åt konungen såväl som åt enskilda jus
patronatus för många ämbeten. På grund af denna konunga-
dömets ställning i samfundet betraktade samhället ej heller ett
kungligt designerande af en biskop — hvilket dock alltid
skedde i samråd med och på en stormansförsamling — som
en rättskränkning, utan tvärtom som en stor ära för vidkom-
mande, hvilken ej tidens annalister försummade att annotera.
På samma gång de kyrkliga åskådningarna kristnade
konungadömet, gjorde sig en strömning i motsatt riktning
gällande. Konungadömet förvärldsligade de kyrkliga ämbe-
tena. Biskopen fick judiciella och administrativa uppgifter.
Han skulle för församlingen kungöra de kungliga kapitularema;
han skulle uppbåda krigsfolket på kyrkans gods och föra dem
till konungen. Men ej blott i världsliga angelägenheter togs
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
