Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SYXNSKA PASISBRSTUDIBB JJKDER ICBDEL/TIDEN 1^7
tidslatin — hans »coUecta». Tyvärr finnes ingen uppgift an-
gående storleken af detta belopp, och som det häraf vill synas,
ansågs förmodligen detta såsom en sak, hvilken ej vidkom
universitetet utan berodde på en privat öfverenskommelse mellan
magistern och scholaren; sannolikt tog magistern hvad han
kunde fä, och var Aan belåten, hade universitetet ej med denna
angelägenhet att skaffa. Konkurrensen mellan de olika ma-
gistrarna, som ju alla voro lönlösa och således hänvisade till
»collectan» och examensafgiftema, hade för öfrigt troligen så
drifvit ned denna summa, att den ej heller var vidare betun-
gande för scholaren. Det enda faU, i hvilket universitetet
skyddade magistern, var vid examen: ingen fick nämligen
»determinera», innan han betalat den collecta, för hvilken han
häftade i skuld. ^
Den nye scholarens nästa uppgift var att skaffa sig bostad.
I lyckligaste fall hade han redan en dylik i hembygdens kol-
legium. I annat fall fick han välja sig en bland de lägenhe-
ter, som hyrdes ut åt studenter och som till icke ringa fördel
redan teixerats till ett bestämdt pris. Trots sin litenhet voro
dock dessa lägenheter i regeln för stora för honom, och
oftast slog sig en hel studentkoloni samman om ett hus. Van-
ligast var, att en magister hyrde en bostad för sig och sina ele-
ver, och hvad skandinaverna beträffar,; tyckes detta hafva varit
regeln (se den förut citerade Computus bursarum i Kyrkohist
Årsskr. I, 45). Skillnaden i ålder mellan magistern och eleven
var ju mycket obetydlig. Den senare var i medeltal mellan
14 och 21 år, den förre mellan 21 och 30, och i regeln var
han själf scholaris i en hög^e fakultet.
Med denna inflyttning var scholaren »bejaunus» (»gul-
näbb», »gröngöling», nykomling), och han fick nu röna pena-
lismens alla obehag. Genom några »de bejaunia» utfärdade
förordningar få vi en ganska åskådlig föreställning om denna
institution. Så påbjöd ett dekret af år 1340,’ att ingen, af
hvad fakultet han än vara månde, skulle af en bejaunus få
utpressa penningar eller annat med anledning af hans bejaunia;
^ Auctarium I, 572.
’ ChartuUrium II, nr. 1032.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
