Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA PARISERSTUDIER TTNDER MEDELTIDEN 1 43
för denna sats just var placerad på denna plats i arbetet och
ej på någon annan.
Expositio hade således formen af ett logiskt bevis, och
det ifrågavarande arbetet bildade blott beviskedjans utgångs*
punkt och sammanhållande tråd.
Vid questiones iakttogs ett annat förfarifigssätt. Ur det
eirbete, som skulle behandlas, utvalde föreläsaren en sats, som
kunde blifva föremål för motsatta meningar, och uppställde
först själfva questio. Därpå anfördes alla skäl, som talade för
att afgöra frågan i en riktning, sedan alla de, som talade för
en motsatt mening, vidare bestämde sig föreläsaren för endera
ståndpunkten, anförde alla de bevisgrunder, som voro till för-
mån för hans mening, och slutade med att vederlägga de förut
uppställda motskälen. Äfven här hade framställningen formen
af en syllogism.
Men detta var blott metoden i dess fulländning, och i
praktiken tyckes man hafva redt sig med en jämförelsevis enkel
apparat Artistfakultetens magistrar voro sällan några själf-
ständiga vetenskapsmän, utan snarast unga studenter, hvilka åt
yngre scholarer meddelade en nyligen inlärd kurs, under det
att de själfva beredde sig på afläggandet af en högre examen
inom en annan fakultet Förmodligen var det endast sällan,
som någon tog sitt lärarekall med samma allvar som en uni-
versitetsprofessor i våra dagar, och som vi nyss sett klagade
man redan 1255 öfver, att de alltför mycket fjäskade i väg med
sina föreläsningar. I artistfakultetens statuter för 1355^ få vi
kännedom om ett annat missförhållande. Den unge magistern,
som under sin egen scholartid inom fakulteten nedskrifvit lä-
rarens utläggning af t. ex. Vetus logica, nöjde sig helt enkelt
med att för sitt auditorium diktera denna föreläsning. Det
finnes — heter det — två olika sätt att läsa artes: antingen
kan magistern i katedern tala så hastigt, att åhöraren väl för-
mår att följa med honom, men handen icke hinner skrifva upp
hans ord, eller ock kan han så långsamt uppläsa orden, att
åhörarne kunna nedskrifva dem. Jämför man dessa metoder,
är den förra att föredraga. På grund däraf hade alla magistrar
Chaitularimn III, nr. 1329.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
