Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - E. Edling. Priscillianus och den äldre Priscillianismen. Anm. af E. Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150 GRANSKNLNGAR OCH AXMÄLNLNGAR
teelse af öfvervägande lokal betydelse. Men dels har sedan
gammalt ett intresse af en viss, man vore frestad att såga,
sensationell art häftat vid densamma. Och dels har nu genom
ett af de senaste årens lyckligaste arkivaliska fynd nya
primärkällor af allra högsta värde för dess historia dragits fram,
lockande till nya försök att lösa de gåtor, som knyta sig vid
Priscilliani uppträdande och hans tragiska öde.
Redan för Priscilliani samtida kändes det sätt, h varpå de
kyrkliga och världsliga myndigheterna i ett förbund, som hade
alltför mycket af ett »pactum turpe» öfver sig, gingo tillväga
mot honom och hans anhängare, den hänsynslöshet hvarmed
processen mot dem sattes i gång och deras afrättningsdom (år
385) genomdrefs och utfördes, såsom något oerhördt, en kyrklig
skandal af värsta slag. I den riktningen ha flera af hans sam-
tids mest framstående k3^komän uttalat sig. Men äfven de
täfla dock med de andra i att öfver Priscillianame hopa de
gravaste beskyllningar ej blott för kätterier af alla de slag
utan ock för sedliga förvillelser af svåraste art. De frag-
ment af Priscilliani skrifter åter, som förut voro kända, syntes
gifva mycket obetydliga stöd åt dessa anklagelser. Men å
andra sidan voro de ej af den art, att några säkra slutsatser
om Priscilliani åskådning på dem kunde byggas. Så var det
naturligt, att man i allmänhet kände sig tvungen att böja sig
för de gamles enhälliga förkastelsedom, i synnerhet som det
bland dem fans mycket vittnesgilla och, såsom det syntes, opar-
tiska män. Endast den gamle Gottfrid Arnold, alla »kättares»
svurne patronus, lät här såsom alltid åklagaren och den åkla-
gade byta plats. Eljes kunde de författare, som hade anled-
ning att gå in på frågan, egentligen ej göra stort mer än
något litet variera de äldres uttryck.
I en alldeles ny situation kom forskningen på denna
punkt genom den upptäckt G. Schepss år 1885 gjorde, då
han i en gammal uncialkodex på Wiirzburgs bibliotek åter-
fann icke mindre än elfva hittills okända skrifter af Priscilliani
egen hiuid. Det bevis som lät sig föra för dessas äkthet var
så bindande, att denna efter några svaga antydningar af skep-
sis frän ett par håll torde få anses såsom stäld utom allt tvifveL
Och ehuru de funna skrifterna mestadels voro af ganska ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
