Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
NILS JACOBSSON
beigelegten Brieflein benennet sein: Und der Geist der Gemeine,
der allenthalben ge^enwärtig ist, wird ihnen auch den Segen der
Gemeine widerfahren lassen. Heiligen sie sich nur dem Herrn, der
uns erkauft hat, und offeriren ihm ihr ganzes Herz. Dieses blutige
Haupt der Gemeine, des obern und untern Jerusalems, segne die
liebe Schwester mit seiner Gnade in seinem Blute, und lasse ein
Feuer auf sie fallen, das in Liebe gegen alle arme Sunder brennet,
verleihe ihnen auch Weisheit und Mut sein Werk bei andem Seelen
fröhlich auszufiihren. Wir segnen sie alle im Glauben und einfältigen
Herzen: und ich bin in Wahrheit
Meiner theuren Frau Gräfin und in Jesu Christo geliebten
Schwester im blutigen Bund der Wunden Jesu treu ver-
bundener Bruder und Diener
MarienborD
d. 24:te Jud: 1742.
Polycarpm Muller,
der Mähr: K. B.
Ur Sions sånger, första delen
N:o 6, v. I. Jo, Gud har rätt, jag syn-
dig är, Jag är själf dömd till glöden: Jag
har ej trott pä Jesum kfir, Som gått för
mig i döden: Jag trott jag varit from
och god : Nu har jag fått ett annat mod,
Se’n jag känt syndanöden.
2. Ack! hvad för sorg, hvad samvets-
kval, Nu ängslar själen arma? Jag är
bland grofva syndares tal. Ditt kärleks
blod det varma Lät, Jesu, rena hjärtat
mitt. Att jag blir mina synder kvitt.
Ack! Jesu dig förbarma!
3. Si! mina synders myckenhet Mitt
hjärta sä förskräcka. Att jag nu mera
intet vet, Hvarmed jag mig kan täcka.
Jag flyr till dig, o! Jesu söt. Och kastar
mig uti ditt sköt: Ack! tag du mot mig
4. Tillförne har jag tröstat mig, Och
fruktat ingen fara: Jag syndade rätt bjärte-
lig, Och mente mig dock vara Sä sällt
Guds barn som någon ann, Nu ingen
tröst jag finna kan, Se’n samvetet upp-
vaknat.
5. Mitt stöd var dä min bön och sång,
Af ett förhärdadt hjärU: Jag gick till
skrift så mången gång, Förutan synda-
smärta: Jag gick som svin till Herrans
bord; Ej blef nå’n bättring hos mig
spord; Ty jag var död i synder.
6. Guds dyra ord jag hörde väl; Men
smakad’ intet saften. Ibland sä rördes
väl min själ, Jag kände Gruda-kraften ;
Men strax därpå så somna jag. Och
g]Orde kötsens välbehag: Så att ditt ord
mig dömde.
7. På Jesu dyrt utgjutna blod Jag
ganska litet tänkte. Jag växte till i öf-
vermod, I syndsens dy mig sänkte. Hans
kors ej rörde kläder min; Fast mindre
tog det längre in: Ty hjärtat var för-
stockadt.
8. Nu ser jag satans stygga bild, I
mitt förvända sinne. Jag ser att jag från
Gud är skild. Ack! ack! hvar skall jag
finna Nu råd och hjälp? hvar får jag tröst.
Uti mitt ängestfulla bröst. Som är af sorg
förkrossat?
9. Jag känner nu det jag ej förr Ud
min själ erfarit: Upplåten är min hjär-
tans dörr. Som fÖrr tillsluten varit Jag
trodde förr, att jag var from: Nu har
Guds stränga lag och dom Gjort mig
till skam och intet
10. Ej hjälper mer, fÖr mina brott,
Att lofva bot och ljuga: Ej föresats, q
uppså.t godt, Att syndsens välde truga:
Ej hjälper ångst, ej hjälper kval; Doms-
elden mina synders tal Slätt intet kan
utplåna.
1 1 . Min synd ju oförläten är, Den jag
månd’ förr bedrifva: Ej någon utan Jesus
kär Densamma kan tillgifva. Jag faller
därför’ dig till fot: Din blodsvett är min
synda-bot; Ty du mitt straff har Udit
12. Ack! så förlåt, o! Jesu, mig, Att
jag så blinder varit. Att jag har så för-
smädat dig, Och fram i otro farit För-
lät mig Jesu, för din död: Min synd af-
två din blod så röd. Och ställ tillfreds
mitt hjärta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
